Dunder!
Det är dunderhöstigt
och dundergulalövigt!
Jag går i parken och löven frasar under skosulorna, klackarna sjukner ner i den våta mjuka jorden.
En dunderhöstligvind kruisar genom mina ögonfransar eller åker den slalom?
Det är dunderknall påfall-ande att mörkret smyger sig närmare. Inpå.
Jag har inte bestämt mig ännu om jag tycker om det eller inte...
Hur är det med dig?
Vill du skriva en odé för hösten och mörkret??!!! eller
känner du dig melankolisk och suktar efter sommaren som sakta med säkert lägger sig bakom oss?