Linsbrådans bråddar

Kom! Skynda Håppan, ropade Linsbrådan medan han hakade fast sig vid halningsrepet till flaggstången. Håll i mig! Nu! Jag grabbade tag och blundade.
-Nu bär det iväg Håppan! Ropade Linsbrådan med överförtjust röst. Jag hörde bara hur det susade i mina öron , kände hur ögonfransarna fladdrade och krullade ihop sig. Luften hade plötsligt blivit väldigt fuktig!
-Håppan! Öppna ögonen vetja! Vi flyger ju! Skrek Linsbrådan.
Jag öppnade mina ögon, men såg absolut ingenting .
-Var är vi nånstans?! Ropade jag tillbaka.
-I molnet! Fick jag till svar.
-Men nu ska vi landa, skrek Linsbrådan. I det samma fick jag se hur det ur hans fötter växte ut någonting som liknade taggar.
-Vad händer med dig?! Skrek jag och pekade på fötterna.
-Det är mina landningsbråddar, sa Linsbrådan innan han störtdök ut ur molnet. Jag stirrade med fasa och skräck på honom i två sekunder innan jag åter blundade....

Linsbrådans bråda dag

Det sa Kuckeli-kuu just innan allting började. Linsbrådan hade suttit blickstilla och
bara tyst sugit på en tjär-pastill. Det smakade hemtrevligt, litet som olja eller båtmotor, tyckte han.
Linsbrådan drömde egentligen om att få vara med i ett av mina äventyr, men jag insåg nog att Linsbrådan var den rullande stenen. Jag hade aldrig sett något liknande eller någon som tänkte som han. Linsbrådan var liksom levande på ett eldigt sätt. Han liknade något mellan en liten pojke och en listig räv. Han var spinkig eller tanig. Han var otroligt snabb och kunde sällan sitta stilla i längre perioder.
Linsbrådan tänkte med en JA-skalle. Ingenting tycktes honom omöjligt eller motbjudande. Han var alltid med på noterna. Dessutom var han för det medta genomglad.
Men denna dag då Linsbrådan kom in i mitt liv var nog en mycket ovanlig dag. Just det att det var en så tidig morgon var redan ett undantag. Mina ögonfransar var nog ännu väldigt trassliga  men Libsbrådan hade hört något annat med förutom kuckeli-kuu.
-Håppan, sa han, vi måste  skynda oss. Vi har massor att uträtta!
Jag stod där som en fåntratt och undrade...vadå?

Ett paket

Idag har jag undrat stort...
jag tänkte först att det var nånting jag gjort.
Men nej, med posten kom en låda
och ut hoppade en Linsbråda!!
Jag bara stirrade som besatt....
Vem har skickat mig denna figur,
som ser ut som en riktig filur?!
Är det kanske du??!

ordklister

Hjälp!
Jag har fastnat i ordklistret!
Ni kanske också har varit med om det?!
När man skriver och skriver på en berättelse
Och så plötsligt blir det stop för att man helt
enkelt inte kommer på ett ord som skulle behövas
just  då.
Som t.ex. Sentrifug. Man kommer att tänka på ord som låter lika,
typi strimmelflin eller strutfukt...
Och så måste man börja förklara : snurraren inne i tvättmaskinen
Som dricker allt vatten...öh...
Ordklistret minsann!

skriv- mani!!!

Kära ni!
Jag har fått mani!!
Jag vill bara skriva krusiduller
Skrivstils-saft- och-buller!
Ah! Jag njuter av bokstavskavalkad
Jag vill bara skriva rad efter rad.
På pappret vitt och slätt
Vilar nu mitt svarta bläck
Det blivit en hel del meningsdans
en och annan bokstavsordnings chans
Jag kan ju inte låta bli att hoppa mellan bokstäver
och skrivna rader,
jag kan ju göra nya ordfynd eller ge någon ordkonst-spader!
Vilken rolig bagatell
att vara en ordkonstensWilhelm Tell
Mitt i prick i bokstavsdjungeln!
Jag är lyckligast när jag har pennan i min hand
och min berättelse sträcker sig till himlens rand!
Väss pennorna! Skjut ut bläcket!
Håppan kommer att skriva dig ner från sträcket!

vårens sprattel-spratt

Hej Håppsan!
Det är vår, sa vårens vänliga vind
sen smekte han min kind.
Jag burrade upp mina ögonfransar av lycka
och undrade om våren skulle tycka
om
att jag en Håppa, förväntansfull och full av skratt
i bakfickan väntade med ett spratt
Jag bara inte kunde låta bli
att fylla hela vårens melodi
Med ordkonstmystisk svängeli-sväng,
växtvärks-potpurri och klorofylls-liknande curry.
Ville bjuda våren på nåt riktigt gott
och till min lycka sa inte våren stopp
Den lyssnade noga på varenda ton i min trudelutt
jag kunde inte sitta stilla utan tog flera glädjeskutt.
Sedan nickade våren glatt och sa
-Du Håppan, kom, en vårlott som tack ska du ha.
Lotten doftade blåsippskaramell
och innehöll en smällande snäll.
Jag blev rörd som en sill
och skulle gärna ha haft en till.
Men vårens vind hade redan rymt
att blåsa bort molnen som solens skymt.
-Välkommen vår! Välkommen kära sol!
den ropade som en tupp i solen som gol!