Julens fotspår

"Julen den kom och gick
-ja, den var illa kvick.
Så är det ofta med roliga ting
de kommer som virvlar i ring
och så "BLING"-
 är de borta!

Men mys och pys och tomterys
och smått och gott och glädjelott
det värmer i en Håppas själ
det spritter ifrån topp till häl
Att klättra upp i julgranstopp
att lysa som en stjärnekropp
att ta ett hopp i pepparkaksdeg
- och trippa steg efter steg -
DET blir världens godaste fotspår!"

God Jul

En God och kul JUL
önskar jag er alla!
Kram Håppan

Var är Kung Vinter?

Idag har jag sökt och sökt. Jag lovar att jag har gjort mitt yttersta för att hitta vintern och snön. På vägen, någonstans mellan  höger och vänster, träffade jag på Lucia, hennes tärnor och stjärngossar. Lucia var också mycket fundersam på varför Kung Vinter dröjer så.....
Runt hörnet stod Vädergubben med sin Madame Prognos. De försökte dansa tango men det såg mest ut som lätt-kajenka. Madame Prognos ursäktade sig hela tiden - trots det steg Vädergubben henne på tårna på nytt och på nytt. Jag harklade mig försiktigt för att ställa frågan - När blir det vinter?
Men det borde jag inte ha gjort.
För ni kan inte ana hur ledsen Madame Prognos blev. Hon började stortjuta. Vädergubben försökte trösta henne med Solsken och Regnbågen, men ingenting hjälpte. Han tittade litet strängt på mig och drog mig litet avsides för att viskande förklara,
- Stackars Madame, det enda folk vill veta är när snön skall komma. Madame är desperat, hon har försökt alla trix och knix. Men hon vet inte....hon kan inte svaret och det är det som gör henne så ledsen. Aldrig under tidigare år har Kung Vinter hållit sig så envist borta. Fastän Madame Prognos skickat inbjudan efter inbjudan till stora Snöfesten och till Vinterkristallfesten, så inte ett knyst. Madame är så orolig....hon tror att hon kanske hamnat i onåd hos kungen...Jag försökte litet pigga upp henne med dans....men nu vet jag inte mera vad jag skall ta mig till...
***
Madame Prognos grät tills hon somnade av utmattning. Jag lovadeVädergubben att försöka leta rätt på Kung Vinter....
Snälla du!? Kan du också hjälpa mig att leta?!

PRESENTVAL

VIKTIGT PRESSMEDDELANDE!!
Presentval utlyses i Ordkonstlandet.
Kandidater som ställer upp är följande :

NR 3,7
RULLE KRUSIDULLE
Värderingar : Har en förkärlek till olika färggranna band som krullar sig. Men har nog tagit alla snören, trådar och band under sitt beskydd. Uppskattar rosetter.
Framtidsvision : Att sprida paket med krulliga ordrosetter.

NR 1008
GULDI PAPPER
Värderingar : Kan inte leva utan prassel och tissel och tassel. Uppskattar hemligheter och oväntade överraskningar.
Framtidsvision : Drömmer om dikter klädda i guld och inpaketerade överraskningsord.

NR Femtioelva
TEJP O`LACK
Värderingar : Älskar ord som klistrar sig fast. Tycker om hurtiga, glada och vänliga tag. Sjunger alltid i arbete.
Framtidsvision : Satsar på forskning för at hitta på en metod för att paket skall kunna öppnas på nytt och på nytt.   Drömmer om en återvinningsstation för gamla  och övergivna paket.

VEM RÖSTAR DU PÅ? RÖSTA OCH PÅVERKA! DEN SOM RÖSTAR KAN VARA MED OCH PÅVERKA ORDKONSLANDETS FRAMTID!

GE DIN RÖST REDAN IDAG!

..eller.....?

När du hör ordet "Namskradak", vad kommer du att tänka på? Ta den allra första assosiationen, bilden eller tanken ordet föder inom dig.
Är det ett namn, ett land, ett verktyg, en sjukdom, ett försvunnet lösenord, en stjärna, eller....?
Om du mötte en igelkott på en bakgata i New York som vid din åsyn utbrast -"Ferk ar  me kazrat brutz sza!!" Vad skulle du göra då?
Falla ner på marken och spela död, sjunga Ja må han leva på igelkottska, ringa till Julgubben eller........?

Det blåser..

Jag sitter inne i min lilla koja och lyssnar på vinden som dånar därute. Emellanåt blinkar lampan i taket till, kippar efter luft mellan vindbyarna, storm.....

"Det blåser en vind som stormar och far
den ylar i knuten, den skummar till hav
Vinden är mäktig och klok
den förstår sig på nåt som heter beaufort.
Vinden vill väcka varendaste ting
den skrattar åt fruntimmer som får sig ett spring
Den utmanar gubbar att hålla i hatten
den leker tafatt med katten.

Vinden älskar att busa
dess styrka vissa kan tjusa
Andra blir ängsliga -kryper under täcket.
Andra skrämmer vinden  från vettet!
När vinden tröttnar på fart och fläng
den sakta mig smeker när jag skall i säng.
Den gungar mig varsamt till sömns
en värmande vind av ömhet."

Vinden är spännande. Jag skall lysna litet mera på vinden och låta tankarna segla....

Bångstyriga ögonfransar

Vad skall man göra när ens ögonfransar krullar sig och inte vill bete sig?! Idag när jag vaknade och tittade mig i spegeln blev jag förskräckt för mina ögonfransar ser ut som om de varit med om en orkan. De är inte alls prydligt på rad utan krullar sig hit och dit och sträcker sig av och an i obestämd form. Jag undrar vad det kan bero på? Vad kan ha förorsakat detta fenomen och hur skall jag få bukt på mina bångstyriga ögonfransar?! Jag har vid det här laget prövat på allt. Jag har strykt dem, jag har lagt dem under två tjocka uppslagsverk som tyngd, jag har försökt räta ut dem med gel och hårspray, jag har doppat dem i vatten och stoppat mitt huvud in i frysen...ja, jag tycker jag har prövat på allt...och ingenting verkar hjälpa. Kanske jag borde klä ut mig till ett julpaket, mina ögonfransar påminner ju om krullat paketband......håhåjajaa...om inte jag hittar på nåt magiskt som sku kunna hjälpa så får jag väl stanna hemma och sjunga och dansa för ögonfransarna, de verkar de tycka om (och kanske de då ger med sig då om jag är riktigt, riktigt snäll med dem ;)).

Spår i snön

Idag kände jag en alldeles otrolig doft. Jag var ute och gick för att lämna klackspår i snön(jag älskar klackspår!). Jag gjorde mönster, gick baklänges, hoppade på ett ben och gick på händerna, tog jättesteg och osynliga steg. Till slut blev fotspåren som en egen berättelse och precis i den insikten snappade min stora näsa upp en doft, en alldeles nykläckt och försiktig doft. Den trevade sig sakta fram i kylan som om den frös. Den var så försiktig och blyg att om det inte vore för min stora näsas skull hade jag nog aldrig uppfattat den. Men den kom smygande och viskade en hälsning i mitt öra. Sedan smög den vidare, i mina fotspår. Doften lockade sig med mig....och plötsligt stod jag öga mot öga med snödrottningen!
 Hon var så vacker, jag bara gapade. Sedan log hon och var försvunnen. Jag drog lungorna fulla med luft och njöt av hennes doft som dröjde i iskristallmolnet hon lämnade efter sig.
Vintern är på kommande.

Historier ur historia

Jag tycker om historier och historia. Speciellt sakers historia faschinerar mig. T.ex. på loppisar, vindar eller i källaren kan man komma över vackra eller övergivna gamla ting som upplevt ett och annat. Jag älskar loppisar,vindar och källare. De är som skattkammare. Man vet aldrig vad man kan hitta där...
Tänk dig t.ex. en gammal och sliten kappsäck.... tänk... till vilka olika platser den rest till, vad den innehållit och vem den tilhört. Kanske den har varit med om ett bankrån eller rest med en operadiva från slutsålda salonger till slutsålda salonger. Tänk om den tillhört en farbror vars enda egodelar rymdes i kappsäcken.... eller om kappsäcken är en portal till en helt ny värld? Möjligheterna är otaliga och oändliga,  härligt!

Titta dig omkring där du sitter just nu och välj ett föremål dina ögon faller på.
Vad har just det föremålet varit med om innan det blev ditt eller hamnade på platsen det nu befinner sig på?
Ha en rolig dag =)

En stig

Idag hittade jag en osynlig stig, eller jag märkte helt tydligt att det var bara jag som kunde se den. Människorna omkring mig rusade kors och tvärs och hit och dit, men absolut igen gick på stigen. Jag tror nog ibland att också jag är osynlig för de flesta, det var nämligen flera nära inpå situationer att jag hade blivit påtrampad.
Det var på tågstationen i Helsingfors. Jag var där för att kolla när tågen går till Åbo, jag skall nämligen åka dit och hälsa på min vän, Tomten i Åbo slott under julen. Då plötsligt börjar små azurblåa knappformade fläckar lysa över golvet i vestibulen och slingra sig vidare genom de stota tunga dörrarna ut på gatan. Jag tittar omkring mig för att se andra reagera på ljusfenomet, men nej, folk yrar vidare i sina minuttidtabeller, igen ens rynkar på näsan eller stannar för att nysa, allt är som förut.
Jaha, då får jag väl ensam ta en titt på vart stigen leder..
Jag går ut ur järnvägsstationen. Ute blåser det en ohyggligt kall och en aning argsint vind som konstant försöker blåsa iväg med mig. Jag får jobba hårt med mina spinkiga ben förän att få dem tillräckligt stabila och orubbliga.
Samtidigt kollar jag vart azurknapparna leder....mot Mannerheimvägen verkar det som. Jag tar sats och hoppar in i lä bakom Posthuset. Jag pustar ut men trippar sedan raskt vidare längsmed den blåskimmrande stigen. Den fortsätter mot Naturhistoriska museét men vänder strax innan med riktiningen mot Riksdagshuset och Nationalmuseét..
Jasså, tänker jag, en muséstig, men stigen fortsätter också förbi Nationalmuséet och Finlandiahuset, men sen gör den ett undantag. Vid Operan går stigen rakt in genom ett stort fasadfönster.
Vadnudå?! Jag springer till dörren som tur står öppen. Jag rusar in och efter azurfläckarna som för mig upp för en trappa och in i en obetydlig vrå var en tavla hänger på vägen. Här går stigen går rakt in i väggen.
 Plötsligt hörs forsteg och röster . Jag måste gömma mig. Jag trycker mig mot tavlan och i nästa sekund är jag uppslukad av väggen.
En mycket mörk gång som öppnar sig bakom tavlan för mig vidare och snart hör jag tydligt musiken under mig. Jag tittar ner och märker att jag står på en balkong ovanför scenen 10 meter uppe i luften. Mina redan spinkiga ben blir alldeles spagettispinkiga och gelemjuka. Jag grabbar tag i ledstången på balkongen för att inte få svindel. Jag blundar och talar lungt till mig, musiken tycks också verka lugnande för snart vågar jag öppna ögonen igen. I samma veva jag gör det, lägger jag märke till scenografin....
En värld från Förr i tiden målas upp framför mig. Alla vackra detaljer och färger, jag tycker mig kunna urskilja t.o.m doften av Förri tiden.  Jag känner mig salig, för det påminner mig om mina förfäder.
Nu är den blåa stigen slut, nu är jag framme.

Lilla Jul

Pepparkaksdoft.....
Idag har jag bakat pepparkakor hela halva långa dagen! Jag är så lycklig för varenda vrå i mitt lilla hus doftar pepparkaka. Precis innan skymningen kom tog jag ett HÅPP ut i granskogen för att söka rätt på min lilla vän Granflickan. Vi hade bestämt träff vid lilla bäcken och där stod hon redan och väntade, min lilla näpna Granflicka i kjol så granngrön, precis som i fjol. Hon neg och tog min hand sen så dansade vi hela vägen hem.
Jag hade dekorerat pepparkakorna med färggranna glasyrer, strössel, glansbilder och vackra band. Granflickan hoppade av förtjusning medan jag klädde henne med alla pepparkakor.
Prick klockan sex knackade det på dörren och där stod Ordkonsttrollet!
Han hade med sig ett ljus som vi tände och satte som krona på Granflickans huvud. Hon var så vacker. Sedan började vår färd genom skogen. Granflickan gick först och lyste upp vägen, vi kom gående tätt efter henne och sjöng stämningsfulla visor vi hittade på i stunden. Alla djuren, växterna och alla väsen i skogen stannade upp och höll andan och lyssnade i skuggorna. En del kom ända fram för att få sig en glimt. Varje litet musbarn eller björn- eller trollunge som kom springande när de hörde oss fick välja en pepparkaka ur Granflickans kjol. Vi gick omkring hela natten ända tills alla pepparkakorna var utdelade och ljuset hade brunnit ut. Då lade vi oss i den mjuka mossen och blickade tyst och lyckligt upp mot den strålande stjärnhimlen.

Drottning Mandolina

Nu vet jag vad som finns på andra sidan regnbågen. I natt var jag nämligen där. Regnbågen föds ur en källa som den gudomligt vackra Mandolina vaktar. Hon är dömd att sitta vid källan och fälla tårar. Mandolina är inte vem som helst, hon är nämligen Fantasilandets drottning. Mandolina kan inte tala, hon sjunger sånger på redan för länge sedan bortglömda språk. Ur Mandolinas tårar föds regnbågen, hennes sång väcker minnenas hav.
När det är storm sover Mandolina lycklig.
Mandolina är snäll och farlig på samma gång.
Skulle du vilja träffa henne?
Då ska du färdas över Regnbågen.....

Brukar du tänka på tiden?
Eller på vad tid är?
Jag tycker det är ganska spännande att tiden alldrig är stilla, att den hela tiden slingrar sig, lunkar, går, ilar eller blint rusar fram i rekordfart. Tänk att någonting som är så systematiskt och förutbestämt som år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder ändå kan te sig så olika för oss människor.
Men det är frågan om upplevelsen. Hur upplever jag min tid eller tiden i tiden......
Jag undrar om vi skulle finnas ifall det inte fanns tid?

Nej, nu blir jag alldeles yr i knoppen när jag börjar tänka så där krumeluriskt och kryptiskt.

Det bästa jag ändå vet med tid är tidshopp. Det är urkul att ta sig ett jättehopp tillbaka till t.ex.medeltiden och leva bland riddare och prinsessor och häxor och drakar. Eller att smyga iväg till Jordens födelse(det är mäktigt kan jag berätta). Man kan kika in hos författare och andra stora historiska personligheter och lära sig ett och annat. Ibland kollar jag på städer och hur de har förändrats på t.ex. 200 år. Det är nog otroligt vad som har hänt de senaste 200 åren om man tänker på hela jordens ålder (5miljarder år).
Ibland ser jag tråkiga saker som människan har förstört i sin framfart i naturen. Det gör mig ledsen.
Men för det mesta har jag det bara kul i "Förr i tiden".

Tänk om...

Tänk om Snövit en dag flyttar in i grannlägenheten..... eller om Häxan Magissa plötsligt börjar i samma klass som du....eller om chauffören i skolbussen en dag är en Gorilla....eller om du en morgon vaknar i ett fjärran land bredvid en Valross som kan tala.
Tänk om...är ett härligt uttyck för det innehåller just tanken att tänka om, men också den hårresande tanken att någonting otänkbart ändå kanske skulle kunna hända på riktigt i denna förunderliga värld.
Tänk om... Vill jag jag söka och finna skatten..... eller vill jag söka skatten men inte hitta den....eller vill jag hitta skatten men orkar inte söka efter den... vägarna är många, korta eller långa.

Höstkul

Idag har jag haft besök av min vän Ordkonsttrollet! Vi har som tradition att träffas minst en gång varje höst för att ha Höstkul. Som t.ex. idag...
Vi börjar alltid vårt Höstkul med att gå ut på gården eller i nån park och kratta ihop en mastodont lövhög. Idag hade vi valt ett bra ställe nära en lönn som har stora blad, så det tog inte länge förrän vi krattat ihop en perfekt  lövhoppningshög. Vi skred till verket, tog fart, hoppade och landade i den mjuka lövhögen i de mest konstiga ställningar. För att göra det roligare namngav vi våra poséer. Det blev t.ex. "Bubbelmunken på solsemester" och "Örondetektiv Hörsson på uppdrag  i Kakofonilandet" och "Så här dansar Mummelbrummel".
Vi brukar köpa nötter och frön som vi gömmer på många olika och kluriga platser åt fåglar och djur.
Sedan går vi en sväng förbi ålderdomshemmet och sjunger Höstvisan för dem som bor där.
På kvällen tänder vi marschaller och har plättkalas. I år orkade jag äta tio plättar, det var så gott tillsammans med rönnbärssirap och vispgrädde. Ordkonstrollet åt bara åtta plättar.
Sist men inte minst brukar vi ge en present åt varandra = en ny historia.
Jag älskar vårt Höstkul. Det är myspysfaktor 100 !

Stjärnhimlen

Kan du tänka dig något så oändligt vackert som stjärnhimlen? Ikväll ser man stjärnorna extra klart och tydligt. Jag tror att jag skall åka på besök till Vattenormen. Det är så roligt att sitta på hans rygg och titta på stjänkavalkaden. Vattenormen bor i landet Nalav i en annan galax. Men Vattenormen är så nyfiken, han kan inte hålla sig borta från Vintergatan. Han älskar att slingra sig mellan våra planeter och kika ner på oss människor på jorden. Ibland leker han kurragömma med oss och gömmer sig bakom solen. En gång tog Vattenormen med mig till landet Nalav. Vi landade i en jätte stor vattenpöl som bildats i en krater. Vattenormen dök ner i pölen och jag följde med av bara farten. Vi dök djupare och djupare in i en grotta med lysande väggar av nån slag småfisk tätt, tätt ihopsittande. Vi dök genom ett valv, in i en sal med lilarött skimmer. Där lämnade Vattenormen mig vid en liten vagga. Jag kikade in i vaggan och där sov det mest söta barn jag någonsin sett. Vattenormen nickade och viskade knappt hörbart...- Det här är fröet...

Jag hann aldrig fråga vad han menade...för i nästa sekund hade jag slungats ut i rymden i en jätte stor luftbubbla.....

Isknaster

Idag knastrade det under min ena sko, kristallknaster, iskristallknaster. Det är kallt och jag har fått flunssan. Jag har legat i sängen i ett par dar nu med min randiga halsduk lindad som en turban runt min ömma hals. Men idag var jag tvungen att gå till källaren efter mera svartvinbärssaft, -äkta svartvinbärssaft- gjord av min farmor. När jag tog mitt första steg ut på gården knastrade det till under min skosula.
Ljudet av isknaster gav mig genast bilder av skidutfärder och mellanmål i spåret med varm saft och honungskex.....
Vad tänker du på när du hör isknaster?

11.11.11 kl 11.11.11

Idag har minsann varit magisk. Nu förstår jag skofaxmeddelandet från igår. Idag nämligen prick kl 11 minuter och 11 sekunder över 11 öppnade jag en dörr som jag trodde ledde till vinden. Jag var på väg att söka rätt på min randiga halsduk som jag snart kommer att behöva när kölden börjar bita på. Men vart kom jag??!! Till torget i Istanbul!
Framför mig stod Rafel i spetsiga illgröna skor. Han hade en hoprullad matta under armen. Rafel vinkade mig med och vi tog oss sedan raskt fram genom Istanbuls gator, gränder och bakgårdar. Efter en stund öppnade Rafel en mindre port i en tjock mur. Porten gnisslade och var så liten att både Rafel och jag måste böja oss rejält för att rymmas in.Vi gick nerför en spiraltrappa i det oändliga. Det kalla mörkret hängde tyngre och tyngre över oss. Snart såg vi ingenting, vi bara hörde varandras steg och andetag. Efter en he evighet anades ett svagt ljussken någonstans långt därnere. Det blev starkare och starkare och så stod vi plötsligt på botten av något som säkert var en enorm grotta.
Ljuset strålade ur en grop i marken jag gick fram för vad det var då Rafel förskräckt tog mig i armen och snabbt drog mig därifrån.
-Du får absolut inte se ner i tidens gap, ur den är det ingen återvändo.
Tidens gap? Vad är det? undrade jag.
- Det här är platsen där tiden föddes och varifrån den styrs. Det är härifrån alla måsten och borden får sin grogrund. Hemligheten ligger i att inte blanda sig i. Inte se och uppleva tiden konkret utan att bara vara här och nu. Om du stirrar dig blind på tiden är du för evigt förlorad. Hemligheten är att tiden är en evig eld, totalt oberoende av någonting och omöjlig att påverka.
Rafel rullade ut sin matta. Vi satte oss på den, den var randig precis som min halsduk.

Örter och pannkaka!

Fick idag ett konstigt meddelande ur min skofax. Så här stod det:

" Miltroktaj  mistrofa  hjek klim
omstruf omstruf KJIDD JOM PLAZ!!!
Mitom,  dri krivtjag."

När jag tvättade brevet i min översättningstvättmaskin stod följande meddelande att läsa :

" I morgon är det en stor dag
den fantasiska HEMLIGHETEN AVSLÖJAS!!!
Missa inte chansen att vara med då historia skivs."

Jag undrar just vad meddelandet betyder....? Vad är det för en stor dag i just morgon?
..... och vad för historia är det som ska skrivas??Jag är idel frågetecken....

Höger eller vänster?

Hela dagen har jag gått omkring och funderat på höger eller vänster, ja eller nej, varmt eller kallt.....
På motsatser av olika slag.  Vad är en motsats? Vad innebär en motsats? Varför finns det motsatser? Och vems motsats är jag?

Kanske det en gång bodde en professor i ett platt hus i Plattlandet. Professors hade en platt säng och ett platt skrivbord. Professorn gick platt och tänkte platt. Han hade platta påhitt och höll på att skriva en platt historia. Ja, allt var och blev platt i Plattlandet. Men en dag fick Professorn ett brev på posten. Brevet bestod av flera sidor och var tjockt och mustigt. Professorn hade aldrig sett något liknande och blev väldigt nyfiken....

Motsatser möts och utforskar varandra. Motsatser stöder varandra att hållas inom ramarna för vad de representerar.
Jag tror att min motsats är en skiva som har hakat upp sig. Någonting som stampar på stället och inte ens strävar efter en förändring, utveckling eller händelse?

Vilken motsats är du? Eller vad har du för motsats?

Välj bokstav och skriv

Härlig hygglig hemlighet hyllar Håppan. Håppan hoppar högt. Hemma hos Håppan hickar Herr Hackspett hiskeligt. Han huttrar, hyser hurtig hågkomst.
Det är roligt, men kan bli litet knepigt att skriva en berättelse med ord som börjar på samma bokstav. Fösök!

Mimmi Munter mumsar mumsbitar med munmanöver.....
Randiga radiovågor rusar runt  rally-rymden....

Djupa skogens mittpunkt

Idag har det varit en strålande dag i Trollskogen. Solsken och månsken och en massa stjärnglitter. Jag tog mig en promenad till Djupa skogens mittpunkt. Det är en öppen glänta som står mitt i Trollskogen. Mitt i gläntan står en gammal ek som var det allra första trädet i Trollskogen. Jag satte mig under trädet och lutade mig mot stammen. Ibland om trädet är på humör kan det berätta en saga eller sjunga en sång, men idag var eken tyst. Den sa inte ett knyst.
Eller.....vad var det för ljud?
Ett svagt surrande ljud hördes uppifrån trädet. Jag steg upp för att kolla var ljudet kom ifrån då jag såg katten. En kolsvart katt som satt på en gren och spann. Den stirrade tillbaka med en intensiv blick utan att blinka, så steg den upp och klättrade ner och satte sig bredvid mig. Den hade slutat spinna. Den tittade mot mig och sa.
-Håppan, det bästa med Trollskogen är friheten. Du kan komma och gå hur du vill och när du själv väljer. Du är alltid välkommen. Sedan strök den sig mot mina ben och var försvunnen. Jag log. Jag log med hela mig, ända från hjärtat.

Ho,hoo.....nån där?....
Jag har irrat bort mig i dimman. Jag vet inte alls var jag är. Det är litet kusligt...
Jag ser knappt handen framför mig...
WOOPPS!!!
Oj då, förlåt så mycket. Jag såg dig inte....
...vem är du?
Jag är Dimmdimm, dimmans och Dimmdrottningens väktare.
Men....jasså..och Dimmdrottningen....var är hon?
Men känner du inte hennes andedräkt alldeles inpå....
Hrmm....jodå, det gör jag väl...men tänker Dimdrottningen stanna länge här ännu?
Det beror på, om Kung Sol kommer ihåg att väcka henne.


Dimmdimm var en konstig prick. Fast jag inte såg Dimmdimm så kunde jag tala med honom, han berättade om alla konstiga möten han varit med om och personer han träffat på i dimman.  Jag undrade hur han såg ut. men täcktes inte fråga..
Kanske du nångång har råkat på Dimmdimm och vet hur han ser ut? Kunde du snälla rita Dimmdimm och skicka bilden åt mig. Du kan skicka bilden till följande adress
Sydkustens landskapsförbund
"HÅPPAN"
Georgsgatan 29 A 3
00100 Helsingfors

Det tog sin tid innan Kung Sol äntligen kom och väckte Dimmdrottningen så att hon svepte iväg med sitt långa släp. Men då var nog förvåningen stor. Gissa var jag var?!
Jo i Lappland!
Jag stod uppe på ett fjäll och  fick skåda en bedårande soluppgång!

ORÄTTVISOR

Har du någongång tappat bort dig i orättvisans korridor? Det är nästan som att hamna mitt i en hemsk film. Korridoren sträcker sig oändlig framför dig, det är mörkt och luften är tjock och svår att andas. Du känner dig ensam och oförstådd och övergiven.
Om man har blivit orättvist behandlad skall man inte ge upp. Nej, aldrig. För i orättvisans korridor finns det smockfullt med lönnfack fullproppade med "Kämpar-lemonad". Där finns lönn-ut och -ingångar med koden  "Rättvisan segrar".Dessa lönndörrar vill hjälpa dig och tillsammans med dig besegra orättvisan.
Det finns alltid människor här i världen som inte förstår dig, kanske inte ens vill förstå dig och därför kan behandla dig dåligt. Det är oansvarigt och själviskt och absolut förkastligt.
Men om du av någon anledning råkar ut för orättvisor och kanske t.o.m. påverkas av dem och känner dig knäckt skall du komma ihåg de människor som vill dig väl och som stöder dig, människor som uppskattar dig och ser dina möjligheter,som ser din styrka i stället för dina svaghet. Människor som tror på dig och som får dig att må bra. Du är inte ensam. Då har du hittat hem.
Jag blir sur som en citron när jag stöter på orättvisor.
Men jag tror bergsäkert att rättvisan segrar.Då blir jag glad igen och full av kämpeanda!

Gul Jaffa

Stackars Ordkonsttrollet. Hon är sjuk. Idag morse ringde hon och gnydde endast ynk, ynk i telefonluren. Jag förstod genast att det stod illa till. Ynk, ynk betyder nämligen gul jaffa på trollspråk. Och Ordkonstrollet dricker aldrig gul jaffa, endast om hon är sjuk.
Jag rusade till närmaste butik och kom ut med jaffa i högsta hugg. Sedan var det bara kvar att hitta rätt buss. Men det kan vara knepigare för bussen till Ordkonsttrollet har ingen tidtabell eller förutbestämd rutt. Den kan finnas var som helst och när som helst. För det mesta brukar det vara en rolig lek att hitta bussen, litet som kurragömma, men nu var det inte alls roligt för jag ville ju komma fram och sköta om Ordkonsttrollet så fort som möjligt. Till slut ställde jag mig bara mitt i en korsning och knep ihop mina ögon och litade på tankens kraft.
Och JA! När jag öppnade ögonen stod bussen vid den närmaste busshållplatsen och väntade på mig. Jag hoppade upp i bussen och hoppade av vid ändhållplatsen i urskogen. Jag tog de 100 stegen förbi mossroten, vände till vänster vid stora grantanten och kröp in i hålan under Jättens jättesten. Framme.

Efter att Ordkonsttrollet fått i sig en rejäl klunk Jaffa nickade hon tacksamt och somnade som en stock inom tio sekunder. Jag packade in henne i filten, skrev ett litet uppiggande meddelande och kröp tillbaka hem genom brödlådan i köket.

Nio timmar senare smög en underbar doft av kardemumma in genom postluckan, sekunden efteråt ringde det på dörren. När jag öppnade var det ingen där, bara en korg med nybakade BULLAR! Till mig! Jag älskar bullar! Och såna fina bullar sen. Inuti varje bulle fanns en härlig liten hälsning eller dikt ;

" Håppan du är nog bäst, nu får du äta bullar som en häst".

Något så snällt och omtänksamt kan nog endast Ordkonsttrollet hitta på.
Det är härligt att ha en god vän! Tack Ordkonsttrollet!

Bananskalet

I dag slintade jag på ett bananskal, ja, kan du tänka dig. Vilken kliché. Men det kan faktiskt hända på riktigt....för mig hände det i en soptunna. Fråga mig inte vad jag gjorde där, men plötsligt - plojskis-låg jag ovanpå bananskalet med huvudet i en yoghurtsburk. Vad förvånad jag blev! Jag trodde aldrig att jag skulle slinta på ett bananskal, det är ju sånt man ser andra göra och så får man sig ett gott skratt....men nu låg jag där efter att ha slintat på ett bananskal. Hela situationen var så absurd och tokrolig att jag började asgarva. Jag skrattade så att jag fick ont i magen, så att tårarna började spruta och så att jag höll på att storkna. Och tur var ju det att jag skattade, för ingen annan gjorde det och det skulle ju ha varit synd för bananskalet.

Kristalltanken

Idag har jag funderat mycket. Jag vet inte riktigt varför det blev så för när jag vaknade var jag allt annat än fundersam, jag hade bara en enda kristallklar tanke i mitt huvud. Men sen gjorde jag något...blinkade jag en gång eller rynkade jag min näsa...och så var min kristalltanke spårlöst försvunnen. Jag försökte blinka igen och rynka på min näsa igen för att den skulle komma tillbaka, men icke sa Nicke. Då försökte jag med att trippa på tå, rulla på golvet, flämta som en hund, rulla med ögonen, kackla som en höna och till sist i ren desperation kasta mig raklång på golvet och skrika....men ingenting hjälpte.
Då gick jag ut.
Frisk luft hjälper mot allt, sa min mamma alltid. Så jag gick och gick och gick. Och så småningom började trycket lätta och jag slappnade av och kunde börja njuta av min promenad. Jag började se mig omkring och märkte till min förvåning att jag gick på MÅNEN! Och då fick jag minsann något nytt att fundera på, nämligen var stigen tillbaka till jorden flög omkring....och på den vägen har det fortsatt hela dagen. Ibland har jag flugit högt ibland lågt men sällan har mina hjärnceller fått en sådan gymnastik som idag. Jag tror att jag har funderat mig själv ut och in och in i en fälla. Men min kristalltanke har jag inte sett skymten av.....som tur var hittade jag en röd tråd som fladdrade omkring. Jag grabbade tag i tråden och kom slutligen tillbaka hem ledsagad av den. Hem, ljuva hem! Säng, mjuka sän. Här kommer Håppan!

Ideboken

 Idag slank jag in på bokmässan i fickan på en känd finlandsvensk författare, tyvärr kan jag nog inte avslöja vem(det kunde kanske bli litet pinsamt för personen i fråga). Jag hade tänkt hoppa ur fickan på insidan och kolla upp nya böcker och strosa runt och nosa mig fram till olika fynd och nyheter, men av nån lustig anledning stannade jag kvar i fickan. Jag hade nämligen hittat någonting verkligen intressant i fickan. En liten röd skrivbok med mycket nötta pärmblad. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att snegla, men bara alldeles piki-litet in i den(man får ju inte läsa i andras grejer utan lov). Häftet var fullt av konstig ord, skämt, olika föklaringar, en massa tokiga och både bra och dåliga ideér.  En riktig idebok! Jag satt och sneglad ganska länge där inne i fickan, ja ända tills mina ögon sneglade i kors, då först slutade jag. En idébok skall jag också ha i min ficka. En egen idébanksbok!

Bok o´hoj!

Jag vill ge ett bra läsips såhär på höstkvisten då man alltmer känner för att kura ihop sig under en varm filt med en godisbit till BOK som sällskap. Det är frågan om en triologi, alltså en serie med sammanlagt tre böcker av författaren Martin Widmark(han som skrivit böckerna om LasseMaja). De handlar om Tyko Brahes äventyr. Den första boken heter "Den dansande djävulen", andra boken "Fyrtornet i Son-Li" och den tredje och sista boken heter "Polyhymnias guld" .
Spännande lässtunder utlovas!

Tro på dina drömmar!

Jag älskar drömmar och att drömma och fantisera! Jag tror att man via sina drömmar och i fantasins magiska svärer kan lära sig mera om sig själv och om sin omvärld. Man kan nå till höjder av förståelse och jubel eller råka ut för dalgångar fyllda av utmaningar och hinder på vägen. Men har man tillgång till fantasi och tror på urkraften som kan flytta berg om så måste kommer man alltid att klara sig. I fantasins värld finns det alltid en utväg eller ett nytt spännande infall, en oväntad överraskning eller ett nytt ordbus som står på lut.
Vad jag menar är att jag tror att fantasi är grundstenen för att hålla livet levande(=bejaka tillvaron) och när du tror på dina drömmar förverkligar du dig själv!

En frukt suger på en tutt i en flaggstång

Tutti-frutti-flaggstång!
Jag undrar hur det smakar? Eller låter det? Vilken färg och konsistens har det?
Jag börjar tänka på en hängmatta med automatisk gungmekanism.
Eller regnbågsfärgad spagetti som man bara kan äta under ett paraply när det regnar.
Eller tänk om det är öknamnet på en mycket förnäm herre som lever på den Engelska landsbyggden.
Tutti-frutti-flaggstång...han som går baklänges till postlådan och gömmer tuggummin som han ritar små skattkartor till och delar ut i julklapp till alla barn i hela staden...
Tutti-frutti-flaggstångs kusin heter Fia-Frikadell-mundering. Hon går alltid klädd i randigt, rutigt eller prickigt.

Har du någonsin upplevt en dejavú? Det är när det känns som om du varit med om en situation någon gång förut. Idag hände det mig, när jag var på väg till biblioteket och hade litet bråttom för att hinna innan stängninsdags. Jag beslöt att ta en genväg jag sällan använder och vek av på en kullstensgränd.  Inne i gränden promenerade jag förbi ett litet skyltfönster som såg övergivet ut. Pötsligt urskiljde jag ur ögonvrån en rörelse bakom fönsterrutan, och i samma stund - DEJAVÚ! Situationen fortsatte och jag "såg" mig själv öppna dörren och stiga in i lokalen. Därinne möttes jag av ett dunkel och doften av damm och gamla tidningar....I samma sekund var den magiska stunden över och jag kastade oroliga blickar omkring mig. Vart hade jag riktigt kommit? Det låg böcker  staplade i högar från golv till tak överallt. Ett svagt ljussken sipprade fram genom dörrspringan på en dörr på glänt bak i rummet. Jag tog mod till mig och gick fram till den och knackade på....knack, knack, knack!
-Kom in, svarade en röst och jag knuffade försiktigt upp dörren. Där satt en mycket gammal man bakom ett skrivbord djupt försjunken i en tjock bok. Utan att titta upp fortsatte han :
-  Ditt paket ligger på stolen i hörnet.
Vadå paket? Inte hade jag beställt något paket. Jag visste ju inte ens att denna butik fanns förän några minuter bakåt i tiden. Av någon underlig anledning svarade jag bara :
- Tack. Tog paketet och backade ut ur rummet(mannen hade fortfarande inte ägnat mig en endaste blick.Innan jag var ute ur rummet sade han dock :
-Adjö och kom ihåg att vattna orden.
- Tack och adjö, svarade jag, och tog mig ut ur lokalen, ut tillbaka till den lilla gränen.Jag kollade skyltfönstret för att få en ledtråd och upptäckte en liten lapp upphängd på dörrglaset. Där stod :
"Dr Deja Vu
specialist på oväntade situationer
och bokslukare"
I samma stund slog kyrkklockan åtta. Bibban stängd.
Men paketet i min hand brände i  mina fingrar. Jag var så nyfiken att jag trodde jag skulle spricka. Jag rusade hem till min lilla lya.
Jag rev upp pappret på paketet och fram kom en bok med titeln........

LYRISK I SOLEN

Efter nattens mörker kröp morgonen fram och spred sitt ljus som en klätterväxt över vår jordhalva. Ljuset växte sig sakta större och högre och blomstrade till sist ut i en fantastisk blomma, ett härlig solskensblomma. En perfekt dag! En perfekt dag för skogspromenad. Jag hoppade på bussen och åkte till skogen.
Solen värmde så skönt och jag blev riktigt lyrisk...

" I en skog  går en Håppa och ler
-Livet är härligt, jag vill ha mer,
säger fantasifiguren.
Då snubblar den plötsligt på en kvist
och faller igenom tiden,
där blåser en vind, len som siden.
Jorden är en härlig planet.
Hur just du skall leva, är det bara du som vet."

Blixt och utan ljus

 I natt vaknade jag alldeles plötsligt med ett ryck! Det var mörkt som i säcken. Det enda jag hörde var regnets smattrade mot plåttaket och vinden som ven i husknutarna. Jag rös till för det hela kändes med ens en aning kusligt. Jag funderade en stund om jag hade drömt något som väckte mig...men nej mitt huvud ekade tomhet. Jag beslöt mig för att gå och dricka ett glas vatten. Mörkret var påträngande när jag kravlade mig ur min lilla koj och fumlade efter kontakten till lampan. Jag hittade den och knäppte på men ingenting hände... vad nu då??? I samma stund blixtrade det till av ljus så att hela mitt rum lystes upp för en blixtdelssekund! Knäppet efteråt hördes en otrolig knall, ett dunder -liksom en explosion! Mina ögonfransar reste sig av skräck. ÅSKA, BLIXT och DUNDER! 
Min natt hade på en sekund förvandlats till ett äventyr. Jag visste ju precis att det var mig åskan var ute efter, mig som blixten väntade på.
Jag rusade ut i tamburen och grabbade tag i oljerocken i bara farten. Nu var det bråttom, bråttom! Jag rusade iväg som en katapult mot Månskensgläntan. Hoppas jag inte är för sen, hoppas, hoppas intalade jag mig själv medan jag sprang.....
Där stod hon i gläntan! Blixtens barn! I samma veva som jag anlände inledde hon sin dans. Det var otroligt vackert, som tusen eldar och stjärnornas fyrverkeri. Samtidigt Blixtens barn dansade berättade hon om sitt land och om sin mor Xilla, om ljusets källa och om blixtens helande kraft. Jag visste inte att blixtens uppgift är att föda snilleblixtar och att det vid varje åskväder och vid varje blixt skickas iväg miljontals IDEÉR runt jordklotet att snappas upp av oss Människor och Håppor!
Mina kära vänner! Vi behöver med andra ord inte gå omkring och grubbla och försöka hitta på en massa, det är bara att SNAPPA UPP en idé som redan flyger omkring!

MÅL

Jag hörde en mormor en gång säga att man måste ha mål i livet, någonting som man siktar på och jobbar för. Då blir livet meningsfullt.... Jag tycker att det låter svårt...varför kan man inte bara ta en fotboll, gå till en fotbollsplan och helt enkelt sätta den i mål!?
Vuxna krånglar för det mesta till saker och gör onödiga kringelkrokar när de talar om målsättning...

 Men....efter litet funderande, så tror jag att det betyder, att om man varje dag göra någonting man blir glad av eller någonting som gör någon annan glad, så har man gjort ett mål.

Pyssel ger syssel

På eftermiddagen hade jag först litet slött, men sen hittade jag på ett roligt pyssel. Jag klippte ut en massa olika sorters ord som jag hittade i gamla tidningar. Jag satte alla orden i en påse, skakade om den och började med att dra ett första ord -FRAMTIDEN. Och så skred jag till verket, skrivverket :

"En dag slungades Emilia utan förvarning in i framtiden. Hon hade varit på väg till biblioteket när hon i misstag snubblade på en gatsten och ramlade in i ett hål som öppnade sig framför henne i marken.(Här drog jag ett nytt ord- KASTA). Emilia kastades 200 år framåt i tiden på exakt 8 sekunder.( -PRESIDENT). När hon öppnade ögonen befann hon sig i ett alldeles grönt rum. Där var varmt och doftade citron. Plötsligt öppnades en osynlig dörr och in gled en olivfärgad robot som öppnade munnen och sa:
-Presidenten är redo att ta imot er....."

Berättelser i metron

Idag slank jag in i en metrovagn av misstag. Det var ganska intressant. Man kan iakta andra i smyg och fantisera ihop en massa spännande och roliga historier kring dem. Till exempel den gamla gubben med de snälla ögonen; kanske han en gång ägde en leksaksaffär med en miniatyrtågbana inuti. Nu åker han metro varje dag och drömmer om den sibiriska järnvägen....Eller...pojken med skateboarden och de alldeles för stora byxorna; han kanske har en kärleksdikt i fickan som han ska posta till flickan han i hemlighet tänker på.....Eller.....damen med den stora resväskan, ser hon inte litet suspekt ut?Vad månne hon gömmer i väskan? En förrymd delfin från Atlanten eller Athurs sköldpadda som kan breakdansa?

Det finns berättelser i allt  och överallt! Det är bara att hålla alla sinnen öppna och antennerna utvecklade!

Konsten och livet

Det är magiskt, med teater. Illussionen som byggs upp på scenen. Här och nu, det bultar vid tinningen spänningen. Att låta sig förföras och hänföras.

Jag blev inspirerad!
Jag satt som en katt och spann och skrattade hela föreställningen.
Kul Kväll!
Nu snarkar det redan i mina tåspetsar och nästan i mina knän så jag skall gå och lägga mig innan jag somnar med huvudet i min blogg.
God natt!

Dockteater

Tjo-ho! Jippiii! Jag skall gå på dockteater ikväll! "Den svarta hönan" heter pjäsen. Spännande, jag kan knappt sitta stilla. Hur är det med dig? Har du svårt att sitta stilla när du väntar på någonting riktigt roligt?

Baka, baka varje dag.....

Här kommer ett av mina recept för en ordkonstig dag  :

5 ordbus i bakfickan
1 skrivstopp att övervinna
3 repliker
1 monolog(i hissen)
7 kapitel ur bokhavet
1 rejält flöde
2½ avlyssnad saga eller berättelse

Serveras med intressanta möten och drömmar som förverkligas

Jag tycker det är väldigt spännande att blogga och att finnas till.
Det känns härligt när hela kroppen - ända från yttersta ögonfrans till klacken på mina fina galoscher känner att det är härligt att leva här och nu. Det är så spännande! Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Alldeles säkert en överraskning! Gå fast genast och kolla!
Svisch----------
-----------Svisch!
Jag kunde ju inte sitta stilla och vänta, jag är alldeles för nyfiken.
Vad hittade du?
Ett dammtroll? En förrymd strumpa? Osynlighetsälvan?
Jag råkade på min skugga som slumrat till efter dagens slit, den började skratta alldeles hysteriskt när jag killade den under sulan.
Skuggor är roliga.
Min skugga tycker om plättar med päronpomerans.
Själv föredrar jag plättar med Hallonfallonsmet.
Men tillbaka till mitt bloggande.... det har ju inte huvud, svans eller fötter,
hoppas den inte gör dig trötter!

En konstig stig

Idag traskade jag in i en trädgård som såg ut som en bakgård. Där växte donitsblommor och örfilsbuskar. Marken var täckt av marängpuffar och när det kom en vindpust virvlade hundratals strössellöv i luften. I en fontän simmade en anka omkring i muffinssmet. Det hela var nästan litet läskigt för allt var så sockersött. Då kom jag plötsligt ihåg att jag hade ett saltkar i stövelskaftet. Jag bara måste testa....litet salt här och litet salt där....
Vad tror du att det hände?

Solsång

"Solen, solen du är gul och len
du värmer och lyser så mysigt.
Solen, solen du lyser på min näsa
i morgon skall jag resa
till Soligland."
                 - Håppan

Jag blev så glad idag när jag såg SOLEN! Jag ville bara sjunga och skratta, så jag gjorde det
-hela halva dagen faktiskt! Det blev en rolig dag, testa nångång!

En konstig stig

idag var en konstig dag på alla sätt och skor. Jag vaknade som vanligt ur en berättelse, denna gång en  riktigt härlig( JAG VAR HOS GLASSPRINSEN SOM BJÖD MIG PÅ CHOKO I KALASPUFFLANDET) Jag beslöt att spara på berättelsen för mina memoarer jag ska skriva sen på ålderns höst. Det om något kommer att bli en tjock bok kan jag varna er!
Ja, jag stod där och blinkade och gäspade och sträckte på mina spretiga ben och då såg jag mellan mina ögonfransar någonting som närmade sig. Jag försökte verka oberörd, men det hade redan klickat till inom mig(ni vet det där klicket som sätter igång någonting nytt) och jag visste att det som närmade sig var mitt öde. Jag väntade in det.
Då i samma stund, -tänk- alltså mitt i detta kritiska ögonblick började min sko plötsligt att ringa!!!! Jag fattade ingenting, men snabb i vändningarna som jag är tog jag av mig skon och svarade:
-Hallå?
- Misstlaty frittidella tormita
manradrill skajtmi mitji milltop
omrit ki? Omrit ki?, pep det ifrån andra ändan.

Jag kände genast igen rösten! Min kusin HÅPPLA HÅPP! Han ville mig något, men vadå?
Jag förstod inte ett smack av vad han sa.....

Kan du snälla hjälpa mig?!
Kan du översätta det Hålla Håpp sa och skicka till mig så fort som möjligt.
Hjälp mig fort, för ödet närmar sig!!!

Ett ordkonstfrö

Vet du vad? Jo att någonstans på vår stora jord,
                                        med så många ord....finns en alldeles speciellt liten prick.
En liten pluti-plutt-liten prick. Denna prick är ingen annan än jag, HÅPPAN!! Det var väl roligt! Jag kan berätta att förutom att jag finns och heter Håppan, så hoppar jag också hit och dit, upp och ner och fram, när och var du minst anar det. Jag finns hela tiden nära dig fast jag skulle vara långt borta eller osynlig! Tänk vad konstigt.... men så är det! Du kan tänka mig som ett frö du planterar, ett litet fantasifrö eller ordkonstfrö som när du vårdar om det och göder det, hela tiden växer sig större och kraftigare  .
För alla har Fantasi! Vi är alla drabbade av den fantastiska fantasisjukans fiffiga fuffens!
HJÄLP! Kanske du tänker... HURRAA!! är tusen gånger bättre!

Men hur kan det komma sig att Håppan plötsligt börjat blogga?
Jag kan berätta att det är en hemlig dröm jag haft länge, att ha en egen blogg och drömmar skall man ju uppfylla så därför är jag här nu =). En orsak är också att jag på det här sättet kan nå ut och tala direkt till dig och kanske få höra vad du tycker och tänker.
Att blogga kommer att bli  roligt och spännande - ett riktigt äventyr! En resa du och jag kan göra tillsammans in i fantasins härliga världar. Sätt på dig fantasiglasögonen så bär det iväg