Rosa galoscher

 I mina galoscher jag vill strosa,

möta hösten matchande i rosa

- rosetter på min tweed-kavaj,

på väg till ”Söta Ödets” mingel-partaj.

Henne kan man aldrig bilda sig en uppfattning om,

hennes pappa var nämligen kameleonten Tom.

Han ändrade skepnad och utseende var fjärde minut

och hamnade i rekordboken till slut.

  ”Söta Öde” är inte lika radikal, 

hon är mera mystisk och hal.

På mingel partyt hon kommer fram till mig och utbrister världsvan som hon är:

- Håppan, mon cheri, min rosa galosch! Nu ska vi dansa tango förstås! 

Vi virvlar runt höstlövliga

- oberäkneliga och viga!

Lilla Blygas blyga bok

 Hej min vän!

 Nu stormen rasat har,

i många långa dar....

Men, jag hittade på

att med vinden på ett ben flyga,

för att hälsa på Lilla Blyga.

Hon kan vara svår att finna,

ibland står hon gömd i imma.

Men nu hade hon flugit upp, i höga trädets topp.

Där  hon satt och skrev utan stopp.

-Hej!, jag hälsade glatt, vad skriver du om så besatt?

-Ack, tack! Svarade Lilla Blyga blygt, jag skriver om sånt som är viktigt och klokt. Min bok ska heta: ”Modig och blyg - jag på mitt sätt ut i vida världen”. 

En fest behöver en gäst

 Augustinatten kom på besök, föste undan ljuset, ja, det gick upp i rök.

När mina ögon vant sig vid skuggornas mönster, kika jag försiktigt in genom ett fönster.

Där var det livat, färggranna lyktor dinglade och sången skallrade så fönsterrutorna dallrade. 

Men plötsligt blev jag alert.

Där på bordets tallrik lyste en röd stjärt!

-Vad i all sin dar, att gå med rumpan bar på fest?! Det hade jag aldrig trott om denna gäst!

Fantasi Forever!

 Väss din fantasi, gör den vild och fri!

Det gäller att inte ha koll, bara rulla ut i världen som en boll.

Var modig, nyfiken, litet fräck och snäll, så kan du undvika gnissel och gnäll.

Skjut ut dina idéer till höger och vänster, upp och ner- du ska få se, de blir bara fler och fler.

Att ut i det okända kasta sig loss, påminner litet om att vara ett tomtebloss. Att gnistra och spraka  i en minut, det kan kännas rätt akut, att hinna och brinna tills det tar slut.

Men ingen panik finns i en fantasi-butik! För då rider redan solens våg över himlens rand och du har satt dig på en enslig strand. Med en nysshittad flaskpost i hand!

Fantasins land sträcker sig så långt du vill nå och finns precis där, var du än står!

Snigeln Albert klöser till

- Hej och hå, sa snigeln Albert i sin berså.

Han bjöd in mig på te och grobladskompott, det tyckte jag var flott!

Vi satt så länge och språkade i takt med syrsornas visor och myggornas sång, ja kvällen den blev lång.

Men snigeln Albert är så gästvänlig och generös och han kläcker alltid nån idé med klös.

Nu sa han så: 

-Hördu Håppan, tänk om du och jag,  skulle bygga en sagofantasi-charad. En sådan som med tiden växte sig så lång att den tog hela världen i sitt fång!

dagens skrividé

 Idag på mitt morgondopp, tänkte jag högt innan jag doppade hela mig under vattenytan;

”En idé, ge mig en idé, tack!”

Och havsguden han är inte sen på att lyssna till små Håppors önskningar.

Nu ligger jag i hängmattan med min skrivbok och skall skriva sagan om:

” När snäckan Fanny tappade sitt hårspänne.”

plåtburkshjältarna

 ja, men förstås hjälpte jag ju den stackars lilla sjöfjärilen och avlägsnade den rostiga plåtburken. Jag hejade upp den på stranden med hjälp av mitt fiskespö och Ordkonsttrollet som jag kallat in till undsättning hjälpte till med fiskehåven. den lilla sjöfjärilens vingar skiftade i regnbågens alla färger av tacksamhet.

Så om du råkar gå förbi en strand idag var det ligger en rostig plåtburk. Kan du vänligen plocka upp den och föra den till ett insamlingskärl. Mina och Ordkonsttrollets krafter tog slut när vi fått dem upphivad på stranden.

Tack på förhand, snälla du!