Dagens skämt

I dag har jag fnissat ikapp med VittsVille. Senaste skämtet i skriket låter såhär:
Två Ordkonsttroll tappade bort sig i orddjungeln. Hur hittade de ut? Jo de ordnade ordval och bad alla rösta på utväg!

Masken Murm

Sil i hjirti,
sil i sinni =)

....jag har varit med om någonting mycket spännande. Allt började med att jag fick vårfebern. Det är en ganska svårartad sjukdom som man egentligen vet mycket litet om, men ett starkt tecken på att man drabbats är att man vill "påta" i jorden. Ens fingrar blir gröna och ens fötter röda. Man samlar på alla små och stora blomfrön man bara hittar och planterar dem överallt. Jag har planterat frön i mästarkockens kastrull, i brödrosten, utanför RävRudolfs lya och på högsta husets tak, bl.a....
Ja,  jag har yrat omkring alldeles planteringsgalen av vårfebern......ända tills en dag i ett trädgårdsland så råkade jag gräva fram masken Murm. Han bjöd mig hem till sig. Det var spännande. Vi gick genom långa mörka gångar som förgrenade sig till höger väsnter, upp och ner. Men Murm gick före som tur och jag litade på att han visste var vi var. Till slut, efter en evighet kom vi ut i en stor sal. Där inne satt lysmaskar i ring runt en stor svart hatt och mässade. De sjöng..
" Joooo-orden gömmer alla oooo-orden.
Här hos oss finns berättelseskatten,
djupt här nere i den svarta hatten.
Den utvalde skall komma snart
vi väntar på stunden, allting är klart."
Masken Murn harklade sig och lysmaskarna slutade sitt mässande.
- Den utvalde har kommit sa han sedan och skuffade fram mig!

Efter det gick allting så fort. Jag fick dra ett ord ur berättelseskatthatten och uttala det högt:
- Stromboliaantruff!, sade jag högt och tydligt.
Det hördes ett jubel från alla lysmaskar och sedan föll jag ner i en avgrund. Jag föll och föll och föll.
Jag blundade för det kändes så ilande i maggropen. I samma stund slutade fallet i en mjuklandning och jag kände en mycket påträngande doft av nyklippt gräs och svart mylla. Jag öppnade ögonen och fann mig stå på näsan i jordplätten jag just grävt i.
Jag tittade mig omkring, inga lysmaskar, ingen mask Murm.
Konstigt, tänkte jag. Sedan lade jag märke till att mina händer och fötter var svarta och normala igen. Dessutom kunde jag tänka på tuggummi och spetsgardiner i stället för blomfrön.
-Jiippii!! Jag är botad!skrek jag ut och håppade i plurret.
Det är sommar!

Tyra

Tyra är sommaren. Hon har blommor i håret. Hon har en kappsäck med vykort från hörn runt i världen. T.ex. från runt hörnet.
När Tyra kommer på besök spelar vi med hennes kort.
Tyra säger:
-Varje kort har sin historia, sin berättelse att berätta.
Jag lyssnar, jag känner, jag ser Tyra. Inom henne finns ett sommarregn och en sommaräng.
Tyra är ett vandrande varmt fantasilandskap.
Tyra har en termoskanna med någonting som smakar smultron och rabarber.
Tyra kom idag. Som en drottning gick hon genom skogen med sommaren i släptåg =)

Äventyret väntar utanför dörren

Idag skall jag ut på äventyr!
Jag vet inte ännu vad det skall handla om, men så fort jag öppnar dörren och går ut brukar det börja hända saker.
Har du också märkt fenomet?

Vår i skorna

Inspirera Spirea!
Det växer och spirar, skjuter upp i höjden. Det växer så att det knakar. Det slår ut i blom. Det knoppas och gror. Det vänder sig mot solen och sträcker sig både upp och ner samtidigt.
Våren knackar så ivrigt på min dörr och lockar mig ut.
Liv och rörelse under mina skosulor. Liv och rörelse inuti mina skor.
Det är VÅR!!!
och jag mår - så Håppigt!

Hönan Hanna

Jag har fått en ny vän!
Hon heter Hönan Hanna. Hon är ganska tuff för hon kan köra bil.
Hon har lovat ta med mig på en åktur när hon får sin bil i skick. Det är en urgammal Ford som är "lika orange som min näbb", säger Hanna drömmande och blinkar med sina långa ögonfransar.
Det har vi gemensamt. Långa ögonfransar!
Det är spännande i Hönan Hannas sällskap för hon har så tokiga och ovanliga ideér. T.ex. så lärde hon mig en helt ny lek. Den heter Hemliga lådan.
Den går ut på att man gömmer sig i en stor pafflåda någonstans var det kommer att gå förbi litet folk. Sedan skall man t.ex. kackla så trovärdigt att en förbigående tror att det finns en höna i lådan, eller så kan man jama så trovärdigt att en förbigående tror att där finns en katt. När sedan personen öppnar lådan och tittar in hoppar man upp och ropar: Överraskning! och bjuder i samma veva på chokostångar.
Det är en rolig lek. Men jag har svårt för att inte äta upp chokostångarna i förväg. Hönan Hanna säger att chokon är viktigast. För choko är som plåster på såren om någon blir så skrämd eller besviken att den blir ledsen eller arg så måste det finnas ett Tröstepris.

Bortre bortgatan

Idag kacklade det något rysligt bakom en granrishäck vid Bortre bortgatan. Jag hade vägarna förbi och blev förstås nyfiken. Granrishäcken var alldeles för tät och hög för att jag skulle ha kunnat låta saken bara vara.
Jag drog slutsatsen : Något skumt är det.... absolut!
Och ropade - Hallåå!
Kacklandet upphörde bums, i stället hördes en duns, en bildörr som öppnades och stängdes.En motor som startade och en bil som tog rivstart.
Efter fem sekuljunder hördes en skräll och en smäll utan like.

Sedan var det tyst. Jag fick skrämselhicka och tänkte febrilt att hönor kacklar och tuppen gal.

Sedan hördes en svag röst, nästan som ett pip alldeles bakom granrishäcken var jag stod:
Ä..är du kvar än...? frågade rösten försiktigt....