Godkväll är du snäll?!

Mörkret är mig kär, natten den är här.
Klättrar upp för himlastegen, alla stjärnor visar vägen.
När hos mångubben jag är, trivs som bäst i denna sfär.
Himlen öppnar sig för drömmar , in i varje cell de strömmar,
och när hans toner ljuva ljuder, strös jag in i stjärnstoffts-puder.
Sakta gungas jag till ro, som en unge i sitt bo.
Lycka är ligga still,
att bara finnas till.

Färgklicken

idag hoppade jag ner mitt Konstantins palett. Alla färger struttade hit och dit.
Jag trodde jag orsakat totalt kaos, men Konstantin berömde min talang att blanda rätt sorts turkosa kulör!
Han var överlycklig för hjälpen och jag var en färgglad färgklick resten av dagen!!
Hurra!!

vad gör susen? - Jo, gröt!

Gröt...
...det låter som en blandning mellan att ryta och gråta.

På ”Gröthyttan” i Grötanien blev jag bjuden på sjurätters grötmiddag!!
Helt underbart!
Efter det kände jag mig stark som ett lejon samtidigt som jag kände mig vek och melankolisk som en sammetslen mannagrynsgröt...
Livet i Grötanien kretsar kring allt som har med gröt att göra.
Gröt är allt,
gröt är livets salt!

Hösten lider

nu kliver hösten in.
Jag tror minsann att stövlarna hens är orangeröda.
Håret rufsigt som en virvelvind.
Blicken mild och förstående.
- Än blommar vassen, brukade min moster Petunia förmana,
om hon tyckte hösten stövlade in litet väl tidigt.
- Hösten lider, brukade onkel Enok säga när de första höststormarna började rasa in.
Jag Håppan säger:
- Du lider inte ensam! Jag lider med dig! Mina galoscher står i beredskap!

Flytta och göra nytta

min vän Samlar-Selma ska flytta!
Jag har hoppat hem till henne för att hjälpa till och göra nytta!
Som ni kanske förstår är Samlar-Selma en samlare med stort S.
Hemma hos henne blir man aldrig less.
Alltid hittar man något konstigt i någon burk,
och  i varje vrå och skrymsle det bor en lurk.
Lurkarna älskar Samlar-Selmas hem och alla hennes prylar.
En av Lurkarna med hennes poslinsfigur stylar.
Här finns allting man någonsin kunde tänkas behöva
det är bara att genom rummen ströva
Låta blicken glida över tingens skönhet,
över sakers skuggor, längsmed detaljerade linjer och tigerkaks-smet.
Allt finns hos Samlar-Selma!
Men nu flyttar hon...
inte bort, eller så...
Hon flyttar på sina saker.
Skapar oreda eller ordning... har inte koll på vilkendera.
-Jag behöver växla om, säger Samlar-Selma entusiastiskt!
-Jag behöver upptäcka mina samlingar på nytt! Byta perspektiv!
Köra ett nytt race!
Dessutom måste mina Lurkar röra på sig litet, de har blivit så bekväma och lata av sig...
-Håppan, vi stället till med flyttkalas! Med saklotteri och prylbingo! Då kommer mina Lurkar att bli saliga och glömma allt tråkigt flytt på saker hit och dit.
-Flytta gör stor nytta! Man ser allting i ett nytt sken!
-Fast det heter att ”skenet bedrar visheten” , så bryr jag mig inte.
-Jag älskar mitt hem med hela innehållsförteckningen!!!!

ibland måste man bara tänka om

Ibland går allt man tänkt sig stuprakt nedför...
Ingenting faller på plats, eller man landar inte...
fotfästet är ute på hal is och huvudet i busken..
Men....
Goda nyheter!!!
Botemedel finns!!!
Jaaaaaaaa...
Det gäller bara att programmera om sig!
Så enkelt är det- tro mig- erfarenhet finns att dela med sig av till höger och till vänster!
....och därför skriver jag nu.
Så idag när jag vaknade och tänkte att idag blir en perfekt dag för glass många lass!
Solen sken från klarblå himel.
Jag pysslade och sysslade en stund sådär som man gör om morgonen om man skall ut på äventyr.
Plötsligt hörde jag hur fönstret slog igen med en smäll!
När jag tittade ut, var himlen fylld av svarta och gråblå nattmoln.
Trädkronorna böjde sig av en plötslig stormby och så kom åskan, blixtrarna ochspöregnet-
allt på en gång !!!!
Där spolades min glassparad nerför stuprännan och mitt humör lutade väldigt mycket på att hänga med...
Men bara sparkade jag upp mig !
- Nej!, sa en bestämd röst inom mig, detta är inget nederlag... detta är ju en otrolig möjlighet!!
Och blixtsnabbt hade jag tänkt om.
Nu var inte längre något glassäventyr i sikte. Nu glänste en alldeles ny våt vattenvärld framför mig. Och därute någonstans skrek någon på hjälp, jag kunde höra det alldeles tydligt, henom storm och vattenförsörjning. Någon behövde mig väldigt!
Kanske Vattenspindeln Wellamo som fastnat med ett av sina ben i en vattenvirvel...
Eller..
Fru Daggkåpa vars daggdroppe tappat bort sig bland vattendropparna....
Eller....
Calle Vattenslang som slagit knut på sig i rena förskräckelsen....
Möjligheterna var oändligt många!!
Ingen tid att förlora, jag var redan en Håppa på Språng!!!!

saker bra att ha

Idag har jag tänk spendera dagen på att samla bra saker!
Saker som är bra att ha!
Du vet, som till exempel
-ett gott skratt
-ett svalkande dopp
-blomdofter
-kramar !!! Många!!!
-goda tankar
-glädjeskutt
-drömmar
-lyckosparkar
-tokroliga miner
-vackra ljud och läten
-känslan av något silkeslent eller riktigt mjukt

Samla du med!
Om du ligger i hängmattan och inte orkar röra en fena,
samla på moln som seglar förbi, eller humlesurr...

tillvaro i luften

Hängmattan kallar!!!
Idag ligger jag i hängmattan.
Hela dagen.
Tänker inte röra en ögonfrans.
Tänker bara ligga i luften en hel dag och inte röra marken.
Blunda och bara lyssna på alla ljud...
...en humla...vinden....vågskvalp...fågelläten...
Och fantisera mig bort förstås!!!
Ut på stora äventyr....

Hetta är inte det lätta

Tropikerna kallar på nordliga breddgrader!

Se upp! Hettan dallrar och dallerhettan
kallas faktiskt för Nettan!
Jag lärde känna henne för någon dag sen
när jag fastnade med klacken min i smeten.
Ja, den där Nettan, bakar mest var hon vill
när det är hett, som nu, kan hon inte ligga still.
Det var på en asfalterad väg som jag tog mina steg,
då det plötsligt sa ”smock”,
där satt jag som en stock.
Mitt i Nettans kladdkakssmet(fast det visste jag inte då)
jag skrek:
- Hallåå! Finns där någon vänlig själ som vill mig väl?
   Ett handtag skulle sitta bra, ta bara i och dra!
Jag sträckte fram min hand....
Då plötsligt högg hon fast, som en reprimand, och i ett ”vips”
jag stod på säker mark.
- Tack! Vad du är stark!
Men Nettans blick var fäst vid kladdkakssmeten
ur hennes mun kom suriga surrande läten....men så sken hon upp och sa:
- Det går väl an, en klacksparks dekoration minsann!!
Så skrattade hon och gav mig en dallrig vänskaplig puff.

Sen satt vi hela kvällen och käka kladdkakssmet.
Vi talade om hettan, och om sånt som Nettan vet.
Hon lovade, det tar ej ännu slut,
än har hon inte bakat, tillräckligt in och ut.

Att duga till!

Jag, Håppan Håppelinus Håppelström, är en Håppa. När jag var liten upplevde jag att jag blev sedd och bekräftad och älskad precis som den jag är. Detta gjorde mig väldigt trygg och glad och att jag fortfarande trivs i mig själv och med mig själv, än i denna dag!
En dag flyttade familjen Håppberg in i grannlägenheten till huset vi bodde i. I familjen Håppberg fanns det två mini-håppor i min ålder. De var väldigt Håppinriktade. Varje dag tränande de ute på gården för att kunna hoppa högre och länge och mera fantastiskt. När deras far direktör Håppberg kom hem om kvällarna brukade han förvänta sig en uppvisning över dagens prestationer av sina mini-håppor. Hur högt eller långt de än hoppade var han aldrig nöjd. Han muttrade och plirade genom sina buskiga ögonfransar och konstaterade kort: -Bättre kan ni!, och så gick han in.
Detta scenario upprepade sig varje, varendaevigakväll!!! Sommar som vinter!
Jag tyckte direktör Håppberg var en tyrann.
Och jag tror att hans mini-håppor aldrig fick känna att de lyckades.
I nåt skede flyttade vi till en annan ort. Jag funderade ofta på mini-håpporna och deras öde.
Tänk om de ännu idag som fullvuxna Håppor tror att endast det vad de gör och presterar spelar någon roll. Att de ännu tror så och inte känner till sitt egenvärde och att de duger precis som de är.....
Kom ihåg att du är unik och värdefull!!!

Jag är vad jag är...

Idag hände något som fick mina ögonfransar att resa sig!
Jag var på spångerad ute i Håppskogen. Då hörde jag plötsligt röster ur en buske som lät kiviga. Jag stannar upp och lyssnade...
- nää, min pappas ögonfransar är längst i hela världen..
- jamen,  min pappa, hans ben är viga som vigselvatten...
- nä, nä, nä, min pappa, han kan först sjunga som en aladåb...

MiniHåppor som höll på att skryta munnen av sig.....
Jag måste ha gjort ett ofrivilligt ljud i misstag för plötsligt blev det alldeles tyst och ut ur busken kikade tre uppnosiga miniHåppor.
De synade mig kritiskt från topp till tå och utbrast sedan:
- Vad är din pappa då?!
- Min pappa, upprepade jag, min pappa är en Håppa!

Goda nyheter som smakade illa...

Jag har träffat min faster,
Goda Glada Gabriella!
Fast jag kallar henne bara för Bella!
De goda nyheterna är
att Bella är världens bästa resenär.
Aldrig still, alltid på väg
ut på äventyr, går hon - steg för steg!
Följ henne om du tråkigt har,
hon dig ut i världen tar.
JAA!!!
Bella är så speciell och väldigt snäll.
Nu hon ville mig överraska, när vi började att traska...
Plötsligt hon stannade upp.
-Kära Håppan, hon sa, smaka på det här!
Så räckte hon mig en karamell.
- Den fick jag av en gammal man en kväll.
Han sade att jag skulle ge den åt någon jag tycker om
och som kan tänka om.
När den låg i min mun jag tänkte spy, den smakade så äckligt
- som en palsternacka-kackerlacka-dy!
-Usch! Sa jag och tänkte spotta, men Bella ropa,
-NEEJ!! Hoppa, HOPPA!!!
Och kan du tänka dig.
När jag tänkte om och gjorde så, det smakade smultron-berså!!

Bli Spådd i Spånien?

Hälsningar från Spånien( Viffel-Spanien)!!!
Befinner mig nu i en bergig och karg olivlund. Är förklädd till ett torkat löv som virvlar i vinden... men oroar mig för att bli avslöjad eftersom det inte rör sig en endaste liten vindpust i området...
Ordrövarens näste ligger inom mitt synfält. Sniffy hann snusa upp hans  osynliga spår som ledde till en bortglömd skog. Har nu stannat upp i mitt sökande. För tillfället står jag i valet och kvalet om jag ska besöka en spådam i Spånien....?! Kanske hon kan bjuda på en ledtråd??!

viffla

På vift i viffel-djungeln med Sniffy, ja, där är jag just nu i rapporterande stund..
-Va?!
Viffel-djungeln är den plats på jorden var du befinner dig när du vill viffla.
-Vadå viffla?!!
Jamen, det är ju när du vill fiffla under cover! När du har litet ett och annat på gång som kanske ännu behöver finslipas... men det håller på att lösa sig, liksom....
Man ställer in, söker lösningar och fixar...
Ja, och just nu gäller det ordkaoset som uppstod förra veckan på Ordkonsttrollets vårfest.
Alla gästerna fick ett ord de skulle matcha in i en tabell som liknade ett korsord. Allt gick väl ända tills Ordrövaren anlände oinbjuden och roffade åt sig alla vokalerna!!!
Som tur är har Ordkonsttrollet skaffat sig en väldigt klok hund, Sniffy, som nosar upp det mesta!
Sniffy och jag begav oss genast iväg och den första ledtråden, en kvarglömd å- prick hittade vi mellan  kartbokens blad vid uppslaget över Spanien..
Nu misstänker jag dyrt och heligt att kartboken kanske är en hemlig portal... men jag har inte ännu lyckats lista ut hur den används...
Återkommer...

världar av alla de slag

Det finns världar.
Och så finns det världar!!!!!
Det är minsannnnn nåt jag fått nys om!!!
Glasögonen jag fick låna av de tre väktarna avslöjade så mycket om vår värld jag aldrig kunnat drömma om!
Visste du t.ex. att det verkligen finns trädandar, älvor och skogstroll?!
Visste du att tomtarna är ett vida utbrett släkte som finns i alla länder?!
Visste du att våra skuggor ibland agerar på egen hand?
Och att alla världens sagor och berättelser bor i ett slott strax intill horisonten??!!!
Visste du att tankarna seglar omkring på världshaven och att vår egen dragningskraft lockar dem till oss!!!???!!!
Visste du att allt det som du anser omöjligt eller onåbart finns rakt framför näsan på dig??!!
Visste du att det vad du önskar allra mest står alldeles bredvid dig!!
Grabba och ta i!
Lev med eller utan glasögon- våga leva!