Lilla Jul

Pepparkaksdoft.....
Idag har jag bakat pepparkakor hela halva långa dagen! Jag är så lycklig för varenda vrå i mitt lilla hus doftar pepparkaka. Precis innan skymningen kom tog jag ett HÅPP ut i granskogen för att söka rätt på min lilla vän Granflickan. Vi hade bestämt träff vid lilla bäcken och där stod hon redan och väntade, min lilla näpna Granflicka i kjol så granngrön, precis som i fjol. Hon neg och tog min hand sen så dansade vi hela vägen hem.
Jag hade dekorerat pepparkakorna med färggranna glasyrer, strössel, glansbilder och vackra band. Granflickan hoppade av förtjusning medan jag klädde henne med alla pepparkakor.
Prick klockan sex knackade det på dörren och där stod Ordkonsttrollet!
Han hade med sig ett ljus som vi tände och satte som krona på Granflickans huvud. Hon var så vacker. Sedan började vår färd genom skogen. Granflickan gick först och lyste upp vägen, vi kom gående tätt efter henne och sjöng stämningsfulla visor vi hittade på i stunden. Alla djuren, växterna och alla väsen i skogen stannade upp och höll andan och lyssnade i skuggorna. En del kom ända fram för att få sig en glimt. Varje litet musbarn eller björn- eller trollunge som kom springande när de hörde oss fick välja en pepparkaka ur Granflickans kjol. Vi gick omkring hela natten ända tills alla pepparkakorna var utdelade och ljuset hade brunnit ut. Då lade vi oss i den mjuka mossen och blickade tyst och lyckligt upp mot den strålande stjärnhimlen.

Drottning Mandolina

Nu vet jag vad som finns på andra sidan regnbågen. I natt var jag nämligen där. Regnbågen föds ur en källa som den gudomligt vackra Mandolina vaktar. Hon är dömd att sitta vid källan och fälla tårar. Mandolina är inte vem som helst, hon är nämligen Fantasilandets drottning. Mandolina kan inte tala, hon sjunger sånger på redan för länge sedan bortglömda språk. Ur Mandolinas tårar föds regnbågen, hennes sång väcker minnenas hav.
När det är storm sover Mandolina lycklig.
Mandolina är snäll och farlig på samma gång.
Skulle du vilja träffa henne?
Då ska du färdas över Regnbågen.....

Brukar du tänka på tiden?
Eller på vad tid är?
Jag tycker det är ganska spännande att tiden alldrig är stilla, att den hela tiden slingrar sig, lunkar, går, ilar eller blint rusar fram i rekordfart. Tänk att någonting som är så systematiskt och förutbestämt som år, månader, veckor, dagar, timmar, minuter och sekunder ändå kan te sig så olika för oss människor.
Men det är frågan om upplevelsen. Hur upplever jag min tid eller tiden i tiden......
Jag undrar om vi skulle finnas ifall det inte fanns tid?

Nej, nu blir jag alldeles yr i knoppen när jag börjar tänka så där krumeluriskt och kryptiskt.

Det bästa jag ändå vet med tid är tidshopp. Det är urkul att ta sig ett jättehopp tillbaka till t.ex.medeltiden och leva bland riddare och prinsessor och häxor och drakar. Eller att smyga iväg till Jordens födelse(det är mäktigt kan jag berätta). Man kan kika in hos författare och andra stora historiska personligheter och lära sig ett och annat. Ibland kollar jag på städer och hur de har förändrats på t.ex. 200 år. Det är nog otroligt vad som har hänt de senaste 200 åren om man tänker på hela jordens ålder (5miljarder år).
Ibland ser jag tråkiga saker som människan har förstört i sin framfart i naturen. Det gör mig ledsen.
Men för det mesta har jag det bara kul i "Förr i tiden".

Tänk om...

Tänk om Snövit en dag flyttar in i grannlägenheten..... eller om Häxan Magissa plötsligt börjar i samma klass som du....eller om chauffören i skolbussen en dag är en Gorilla....eller om du en morgon vaknar i ett fjärran land bredvid en Valross som kan tala.
Tänk om...är ett härligt uttyck för det innehåller just tanken att tänka om, men också den hårresande tanken att någonting otänkbart ändå kanske skulle kunna hända på riktigt i denna förunderliga värld.
Tänk om... Vill jag jag söka och finna skatten..... eller vill jag söka skatten men inte hitta den....eller vill jag hitta skatten men orkar inte söka efter den... vägarna är många, korta eller långa.

Höstkul

Idag har jag haft besök av min vän Ordkonsttrollet! Vi har som tradition att träffas minst en gång varje höst för att ha Höstkul. Som t.ex. idag...
Vi börjar alltid vårt Höstkul med att gå ut på gården eller i nån park och kratta ihop en mastodont lövhög. Idag hade vi valt ett bra ställe nära en lönn som har stora blad, så det tog inte länge förrän vi krattat ihop en perfekt  lövhoppningshög. Vi skred till verket, tog fart, hoppade och landade i den mjuka lövhögen i de mest konstiga ställningar. För att göra det roligare namngav vi våra poséer. Det blev t.ex. "Bubbelmunken på solsemester" och "Örondetektiv Hörsson på uppdrag  i Kakofonilandet" och "Så här dansar Mummelbrummel".
Vi brukar köpa nötter och frön som vi gömmer på många olika och kluriga platser åt fåglar och djur.
Sedan går vi en sväng förbi ålderdomshemmet och sjunger Höstvisan för dem som bor där.
På kvällen tänder vi marschaller och har plättkalas. I år orkade jag äta tio plättar, det var så gott tillsammans med rönnbärssirap och vispgrädde. Ordkonstrollet åt bara åtta plättar.
Sist men inte minst brukar vi ge en present åt varandra = en ny historia.
Jag älskar vårt Höstkul. Det är myspysfaktor 100 !

Stjärnhimlen

Kan du tänka dig något så oändligt vackert som stjärnhimlen? Ikväll ser man stjärnorna extra klart och tydligt. Jag tror att jag skall åka på besök till Vattenormen. Det är så roligt att sitta på hans rygg och titta på stjänkavalkaden. Vattenormen bor i landet Nalav i en annan galax. Men Vattenormen är så nyfiken, han kan inte hålla sig borta från Vintergatan. Han älskar att slingra sig mellan våra planeter och kika ner på oss människor på jorden. Ibland leker han kurragömma med oss och gömmer sig bakom solen. En gång tog Vattenormen med mig till landet Nalav. Vi landade i en jätte stor vattenpöl som bildats i en krater. Vattenormen dök ner i pölen och jag följde med av bara farten. Vi dök djupare och djupare in i en grotta med lysande väggar av nån slag småfisk tätt, tätt ihopsittande. Vi dök genom ett valv, in i en sal med lilarött skimmer. Där lämnade Vattenormen mig vid en liten vagga. Jag kikade in i vaggan och där sov det mest söta barn jag någonsin sett. Vattenormen nickade och viskade knappt hörbart...- Det här är fröet...

Jag hann aldrig fråga vad han menade...för i nästa sekund hade jag slungats ut i rymden i en jätte stor luftbubbla.....

Isknaster

Idag knastrade det under min ena sko, kristallknaster, iskristallknaster. Det är kallt och jag har fått flunssan. Jag har legat i sängen i ett par dar nu med min randiga halsduk lindad som en turban runt min ömma hals. Men idag var jag tvungen att gå till källaren efter mera svartvinbärssaft, -äkta svartvinbärssaft- gjord av min farmor. När jag tog mitt första steg ut på gården knastrade det till under min skosula.
Ljudet av isknaster gav mig genast bilder av skidutfärder och mellanmål i spåret med varm saft och honungskex.....
Vad tänker du på när du hör isknaster?

11.11.11 kl 11.11.11

Idag har minsann varit magisk. Nu förstår jag skofaxmeddelandet från igår. Idag nämligen prick kl 11 minuter och 11 sekunder över 11 öppnade jag en dörr som jag trodde ledde till vinden. Jag var på väg att söka rätt på min randiga halsduk som jag snart kommer att behöva när kölden börjar bita på. Men vart kom jag??!! Till torget i Istanbul!
Framför mig stod Rafel i spetsiga illgröna skor. Han hade en hoprullad matta under armen. Rafel vinkade mig med och vi tog oss sedan raskt fram genom Istanbuls gator, gränder och bakgårdar. Efter en stund öppnade Rafel en mindre port i en tjock mur. Porten gnisslade och var så liten att både Rafel och jag måste böja oss rejält för att rymmas in.Vi gick nerför en spiraltrappa i det oändliga. Det kalla mörkret hängde tyngre och tyngre över oss. Snart såg vi ingenting, vi bara hörde varandras steg och andetag. Efter en he evighet anades ett svagt ljussken någonstans långt därnere. Det blev starkare och starkare och så stod vi plötsligt på botten av något som säkert var en enorm grotta.
Ljuset strålade ur en grop i marken jag gick fram för vad det var då Rafel förskräckt tog mig i armen och snabbt drog mig därifrån.
-Du får absolut inte se ner i tidens gap, ur den är det ingen återvändo.
Tidens gap? Vad är det? undrade jag.
- Det här är platsen där tiden föddes och varifrån den styrs. Det är härifrån alla måsten och borden får sin grogrund. Hemligheten ligger i att inte blanda sig i. Inte se och uppleva tiden konkret utan att bara vara här och nu. Om du stirrar dig blind på tiden är du för evigt förlorad. Hemligheten är att tiden är en evig eld, totalt oberoende av någonting och omöjlig att påverka.
Rafel rullade ut sin matta. Vi satte oss på den, den var randig precis som min halsduk.

Örter och pannkaka!

Fick idag ett konstigt meddelande ur min skofax. Så här stod det:

" Miltroktaj  mistrofa  hjek klim
omstruf omstruf KJIDD JOM PLAZ!!!
Mitom,  dri krivtjag."

När jag tvättade brevet i min översättningstvättmaskin stod följande meddelande att läsa :

" I morgon är det en stor dag
den fantasiska HEMLIGHETEN AVSLÖJAS!!!
Missa inte chansen att vara med då historia skivs."

Jag undrar just vad meddelandet betyder....? Vad är det för en stor dag i just morgon?
..... och vad för historia är det som ska skrivas??Jag är idel frågetecken....

Höger eller vänster?

Hela dagen har jag gått omkring och funderat på höger eller vänster, ja eller nej, varmt eller kallt.....
På motsatser av olika slag.  Vad är en motsats? Vad innebär en motsats? Varför finns det motsatser? Och vems motsats är jag?

Kanske det en gång bodde en professor i ett platt hus i Plattlandet. Professors hade en platt säng och ett platt skrivbord. Professorn gick platt och tänkte platt. Han hade platta påhitt och höll på att skriva en platt historia. Ja, allt var och blev platt i Plattlandet. Men en dag fick Professorn ett brev på posten. Brevet bestod av flera sidor och var tjockt och mustigt. Professorn hade aldrig sett något liknande och blev väldigt nyfiken....

Motsatser möts och utforskar varandra. Motsatser stöder varandra att hållas inom ramarna för vad de representerar.
Jag tror att min motsats är en skiva som har hakat upp sig. Någonting som stampar på stället och inte ens strävar efter en förändring, utveckling eller händelse?

Vilken motsats är du? Eller vad har du för motsats?

Välj bokstav och skriv

Härlig hygglig hemlighet hyllar Håppan. Håppan hoppar högt. Hemma hos Håppan hickar Herr Hackspett hiskeligt. Han huttrar, hyser hurtig hågkomst.
Det är roligt, men kan bli litet knepigt att skriva en berättelse med ord som börjar på samma bokstav. Fösök!

Mimmi Munter mumsar mumsbitar med munmanöver.....
Randiga radiovågor rusar runt  rally-rymden....

Djupa skogens mittpunkt

Idag har det varit en strålande dag i Trollskogen. Solsken och månsken och en massa stjärnglitter. Jag tog mig en promenad till Djupa skogens mittpunkt. Det är en öppen glänta som står mitt i Trollskogen. Mitt i gläntan står en gammal ek som var det allra första trädet i Trollskogen. Jag satte mig under trädet och lutade mig mot stammen. Ibland om trädet är på humör kan det berätta en saga eller sjunga en sång, men idag var eken tyst. Den sa inte ett knyst.
Eller.....vad var det för ljud?
Ett svagt surrande ljud hördes uppifrån trädet. Jag steg upp för att kolla var ljudet kom ifrån då jag såg katten. En kolsvart katt som satt på en gren och spann. Den stirrade tillbaka med en intensiv blick utan att blinka, så steg den upp och klättrade ner och satte sig bredvid mig. Den hade slutat spinna. Den tittade mot mig och sa.
-Håppan, det bästa med Trollskogen är friheten. Du kan komma och gå hur du vill och när du själv väljer. Du är alltid välkommen. Sedan strök den sig mot mina ben och var försvunnen. Jag log. Jag log med hela mig, ända från hjärtat.

Ho,hoo.....nån där?....
Jag har irrat bort mig i dimman. Jag vet inte alls var jag är. Det är litet kusligt...
Jag ser knappt handen framför mig...
WOOPPS!!!
Oj då, förlåt så mycket. Jag såg dig inte....
...vem är du?
Jag är Dimmdimm, dimmans och Dimmdrottningens väktare.
Men....jasså..och Dimmdrottningen....var är hon?
Men känner du inte hennes andedräkt alldeles inpå....
Hrmm....jodå, det gör jag väl...men tänker Dimdrottningen stanna länge här ännu?
Det beror på, om Kung Sol kommer ihåg att väcka henne.


Dimmdimm var en konstig prick. Fast jag inte såg Dimmdimm så kunde jag tala med honom, han berättade om alla konstiga möten han varit med om och personer han träffat på i dimman.  Jag undrade hur han såg ut. men täcktes inte fråga..
Kanske du nångång har råkat på Dimmdimm och vet hur han ser ut? Kunde du snälla rita Dimmdimm och skicka bilden åt mig. Du kan skicka bilden till följande adress
Sydkustens landskapsförbund
"HÅPPAN"
Georgsgatan 29 A 3
00100 Helsingfors

Det tog sin tid innan Kung Sol äntligen kom och väckte Dimmdrottningen så att hon svepte iväg med sitt långa släp. Men då var nog förvåningen stor. Gissa var jag var?!
Jo i Lappland!
Jag stod uppe på ett fjäll och  fick skåda en bedårande soluppgång!

ORÄTTVISOR

Har du någongång tappat bort dig i orättvisans korridor? Det är nästan som att hamna mitt i en hemsk film. Korridoren sträcker sig oändlig framför dig, det är mörkt och luften är tjock och svår att andas. Du känner dig ensam och oförstådd och övergiven.
Om man har blivit orättvist behandlad skall man inte ge upp. Nej, aldrig. För i orättvisans korridor finns det smockfullt med lönnfack fullproppade med "Kämpar-lemonad". Där finns lönn-ut och -ingångar med koden  "Rättvisan segrar".Dessa lönndörrar vill hjälpa dig och tillsammans med dig besegra orättvisan.
Det finns alltid människor här i världen som inte förstår dig, kanske inte ens vill förstå dig och därför kan behandla dig dåligt. Det är oansvarigt och själviskt och absolut förkastligt.
Men om du av någon anledning råkar ut för orättvisor och kanske t.o.m. påverkas av dem och känner dig knäckt skall du komma ihåg de människor som vill dig väl och som stöder dig, människor som uppskattar dig och ser dina möjligheter,som ser din styrka i stället för dina svaghet. Människor som tror på dig och som får dig att må bra. Du är inte ensam. Då har du hittat hem.
Jag blir sur som en citron när jag stöter på orättvisor.
Men jag tror bergsäkert att rättvisan segrar.Då blir jag glad igen och full av kämpeanda!

Gul Jaffa

Stackars Ordkonsttrollet. Hon är sjuk. Idag morse ringde hon och gnydde endast ynk, ynk i telefonluren. Jag förstod genast att det stod illa till. Ynk, ynk betyder nämligen gul jaffa på trollspråk. Och Ordkonstrollet dricker aldrig gul jaffa, endast om hon är sjuk.
Jag rusade till närmaste butik och kom ut med jaffa i högsta hugg. Sedan var det bara kvar att hitta rätt buss. Men det kan vara knepigare för bussen till Ordkonsttrollet har ingen tidtabell eller förutbestämd rutt. Den kan finnas var som helst och när som helst. För det mesta brukar det vara en rolig lek att hitta bussen, litet som kurragömma, men nu var det inte alls roligt för jag ville ju komma fram och sköta om Ordkonsttrollet så fort som möjligt. Till slut ställde jag mig bara mitt i en korsning och knep ihop mina ögon och litade på tankens kraft.
Och JA! När jag öppnade ögonen stod bussen vid den närmaste busshållplatsen och väntade på mig. Jag hoppade upp i bussen och hoppade av vid ändhållplatsen i urskogen. Jag tog de 100 stegen förbi mossroten, vände till vänster vid stora grantanten och kröp in i hålan under Jättens jättesten. Framme.

Efter att Ordkonsttrollet fått i sig en rejäl klunk Jaffa nickade hon tacksamt och somnade som en stock inom tio sekunder. Jag packade in henne i filten, skrev ett litet uppiggande meddelande och kröp tillbaka hem genom brödlådan i köket.

Nio timmar senare smög en underbar doft av kardemumma in genom postluckan, sekunden efteråt ringde det på dörren. När jag öppnade var det ingen där, bara en korg med nybakade BULLAR! Till mig! Jag älskar bullar! Och såna fina bullar sen. Inuti varje bulle fanns en härlig liten hälsning eller dikt ;

" Håppan du är nog bäst, nu får du äta bullar som en häst".

Något så snällt och omtänksamt kan nog endast Ordkonsttrollet hitta på.
Det är härligt att ha en god vän! Tack Ordkonsttrollet!