Bananskalet

I dag slintade jag på ett bananskal, ja, kan du tänka dig. Vilken kliché. Men det kan faktiskt hända på riktigt....för mig hände det i en soptunna. Fråga mig inte vad jag gjorde där, men plötsligt - plojskis-låg jag ovanpå bananskalet med huvudet i en yoghurtsburk. Vad förvånad jag blev! Jag trodde aldrig att jag skulle slinta på ett bananskal, det är ju sånt man ser andra göra och så får man sig ett gott skratt....men nu låg jag där efter att ha slintat på ett bananskal. Hela situationen var så absurd och tokrolig att jag började asgarva. Jag skrattade så att jag fick ont i magen, så att tårarna började spruta och så att jag höll på att storkna. Och tur var ju det att jag skattade, för ingen annan gjorde det och det skulle ju ha varit synd för bananskalet.

Kristalltanken

Idag har jag funderat mycket. Jag vet inte riktigt varför det blev så för när jag vaknade var jag allt annat än fundersam, jag hade bara en enda kristallklar tanke i mitt huvud. Men sen gjorde jag något...blinkade jag en gång eller rynkade jag min näsa...och så var min kristalltanke spårlöst försvunnen. Jag försökte blinka igen och rynka på min näsa igen för att den skulle komma tillbaka, men icke sa Nicke. Då försökte jag med att trippa på tå, rulla på golvet, flämta som en hund, rulla med ögonen, kackla som en höna och till sist i ren desperation kasta mig raklång på golvet och skrika....men ingenting hjälpte.
Då gick jag ut.
Frisk luft hjälper mot allt, sa min mamma alltid. Så jag gick och gick och gick. Och så småningom började trycket lätta och jag slappnade av och kunde börja njuta av min promenad. Jag började se mig omkring och märkte till min förvåning att jag gick på MÅNEN! Och då fick jag minsann något nytt att fundera på, nämligen var stigen tillbaka till jorden flög omkring....och på den vägen har det fortsatt hela dagen. Ibland har jag flugit högt ibland lågt men sällan har mina hjärnceller fått en sådan gymnastik som idag. Jag tror att jag har funderat mig själv ut och in och in i en fälla. Men min kristalltanke har jag inte sett skymten av.....som tur var hittade jag en röd tråd som fladdrade omkring. Jag grabbade tag i tråden och kom slutligen tillbaka hem ledsagad av den. Hem, ljuva hem! Säng, mjuka sän. Här kommer Håppan!

Ideboken

 Idag slank jag in på bokmässan i fickan på en känd finlandsvensk författare, tyvärr kan jag nog inte avslöja vem(det kunde kanske bli litet pinsamt för personen i fråga). Jag hade tänkt hoppa ur fickan på insidan och kolla upp nya böcker och strosa runt och nosa mig fram till olika fynd och nyheter, men av nån lustig anledning stannade jag kvar i fickan. Jag hade nämligen hittat någonting verkligen intressant i fickan. En liten röd skrivbok med mycket nötta pärmblad. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att snegla, men bara alldeles piki-litet in i den(man får ju inte läsa i andras grejer utan lov). Häftet var fullt av konstig ord, skämt, olika föklaringar, en massa tokiga och både bra och dåliga ideér.  En riktig idebok! Jag satt och sneglad ganska länge där inne i fickan, ja ända tills mina ögon sneglade i kors, då först slutade jag. En idébok skall jag också ha i min ficka. En egen idébanksbok!

Bok o´hoj!

Jag vill ge ett bra läsips såhär på höstkvisten då man alltmer känner för att kura ihop sig under en varm filt med en godisbit till BOK som sällskap. Det är frågan om en triologi, alltså en serie med sammanlagt tre böcker av författaren Martin Widmark(han som skrivit böckerna om LasseMaja). De handlar om Tyko Brahes äventyr. Den första boken heter "Den dansande djävulen", andra boken "Fyrtornet i Son-Li" och den tredje och sista boken heter "Polyhymnias guld" .
Spännande lässtunder utlovas!

Tro på dina drömmar!

Jag älskar drömmar och att drömma och fantisera! Jag tror att man via sina drömmar och i fantasins magiska svärer kan lära sig mera om sig själv och om sin omvärld. Man kan nå till höjder av förståelse och jubel eller råka ut för dalgångar fyllda av utmaningar och hinder på vägen. Men har man tillgång till fantasi och tror på urkraften som kan flytta berg om så måste kommer man alltid att klara sig. I fantasins värld finns det alltid en utväg eller ett nytt spännande infall, en oväntad överraskning eller ett nytt ordbus som står på lut.
Vad jag menar är att jag tror att fantasi är grundstenen för att hålla livet levande(=bejaka tillvaron) och när du tror på dina drömmar förverkligar du dig själv!

En frukt suger på en tutt i en flaggstång

Tutti-frutti-flaggstång!
Jag undrar hur det smakar? Eller låter det? Vilken färg och konsistens har det?
Jag börjar tänka på en hängmatta med automatisk gungmekanism.
Eller regnbågsfärgad spagetti som man bara kan äta under ett paraply när det regnar.
Eller tänk om det är öknamnet på en mycket förnäm herre som lever på den Engelska landsbyggden.
Tutti-frutti-flaggstång...han som går baklänges till postlådan och gömmer tuggummin som han ritar små skattkartor till och delar ut i julklapp till alla barn i hela staden...
Tutti-frutti-flaggstångs kusin heter Fia-Frikadell-mundering. Hon går alltid klädd i randigt, rutigt eller prickigt.

Har du någonsin upplevt en dejavú? Det är när det känns som om du varit med om en situation någon gång förut. Idag hände det mig, när jag var på väg till biblioteket och hade litet bråttom för att hinna innan stängninsdags. Jag beslöt att ta en genväg jag sällan använder och vek av på en kullstensgränd.  Inne i gränden promenerade jag förbi ett litet skyltfönster som såg övergivet ut. Pötsligt urskiljde jag ur ögonvrån en rörelse bakom fönsterrutan, och i samma stund - DEJAVÚ! Situationen fortsatte och jag "såg" mig själv öppna dörren och stiga in i lokalen. Därinne möttes jag av ett dunkel och doften av damm och gamla tidningar....I samma sekund var den magiska stunden över och jag kastade oroliga blickar omkring mig. Vart hade jag riktigt kommit? Det låg böcker  staplade i högar från golv till tak överallt. Ett svagt ljussken sipprade fram genom dörrspringan på en dörr på glänt bak i rummet. Jag tog mod till mig och gick fram till den och knackade på....knack, knack, knack!
-Kom in, svarade en röst och jag knuffade försiktigt upp dörren. Där satt en mycket gammal man bakom ett skrivbord djupt försjunken i en tjock bok. Utan att titta upp fortsatte han :
-  Ditt paket ligger på stolen i hörnet.
Vadå paket? Inte hade jag beställt något paket. Jag visste ju inte ens att denna butik fanns förän några minuter bakåt i tiden. Av någon underlig anledning svarade jag bara :
- Tack. Tog paketet och backade ut ur rummet(mannen hade fortfarande inte ägnat mig en endaste blick.Innan jag var ute ur rummet sade han dock :
-Adjö och kom ihåg att vattna orden.
- Tack och adjö, svarade jag, och tog mig ut ur lokalen, ut tillbaka till den lilla gränen.Jag kollade skyltfönstret för att få en ledtråd och upptäckte en liten lapp upphängd på dörrglaset. Där stod :
"Dr Deja Vu
specialist på oväntade situationer
och bokslukare"
I samma stund slog kyrkklockan åtta. Bibban stängd.
Men paketet i min hand brände i  mina fingrar. Jag var så nyfiken att jag trodde jag skulle spricka. Jag rusade hem till min lilla lya.
Jag rev upp pappret på paketet och fram kom en bok med titeln........

LYRISK I SOLEN

Efter nattens mörker kröp morgonen fram och spred sitt ljus som en klätterväxt över vår jordhalva. Ljuset växte sig sakta större och högre och blomstrade till sist ut i en fantastisk blomma, ett härlig solskensblomma. En perfekt dag! En perfekt dag för skogspromenad. Jag hoppade på bussen och åkte till skogen.
Solen värmde så skönt och jag blev riktigt lyrisk...

" I en skog  går en Håppa och ler
-Livet är härligt, jag vill ha mer,
säger fantasifiguren.
Då snubblar den plötsligt på en kvist
och faller igenom tiden,
där blåser en vind, len som siden.
Jorden är en härlig planet.
Hur just du skall leva, är det bara du som vet."

Blixt och utan ljus

 I natt vaknade jag alldeles plötsligt med ett ryck! Det var mörkt som i säcken. Det enda jag hörde var regnets smattrade mot plåttaket och vinden som ven i husknutarna. Jag rös till för det hela kändes med ens en aning kusligt. Jag funderade en stund om jag hade drömt något som väckte mig...men nej mitt huvud ekade tomhet. Jag beslöt mig för att gå och dricka ett glas vatten. Mörkret var påträngande när jag kravlade mig ur min lilla koj och fumlade efter kontakten till lampan. Jag hittade den och knäppte på men ingenting hände... vad nu då??? I samma stund blixtrade det till av ljus så att hela mitt rum lystes upp för en blixtdelssekund! Knäppet efteråt hördes en otrolig knall, ett dunder -liksom en explosion! Mina ögonfransar reste sig av skräck. ÅSKA, BLIXT och DUNDER! 
Min natt hade på en sekund förvandlats till ett äventyr. Jag visste ju precis att det var mig åskan var ute efter, mig som blixten väntade på.
Jag rusade ut i tamburen och grabbade tag i oljerocken i bara farten. Nu var det bråttom, bråttom! Jag rusade iväg som en katapult mot Månskensgläntan. Hoppas jag inte är för sen, hoppas, hoppas intalade jag mig själv medan jag sprang.....
Där stod hon i gläntan! Blixtens barn! I samma veva som jag anlände inledde hon sin dans. Det var otroligt vackert, som tusen eldar och stjärnornas fyrverkeri. Samtidigt Blixtens barn dansade berättade hon om sitt land och om sin mor Xilla, om ljusets källa och om blixtens helande kraft. Jag visste inte att blixtens uppgift är att föda snilleblixtar och att det vid varje åskväder och vid varje blixt skickas iväg miljontals IDEÉR runt jordklotet att snappas upp av oss Människor och Håppor!
Mina kära vänner! Vi behöver med andra ord inte gå omkring och grubbla och försöka hitta på en massa, det är bara att SNAPPA UPP en idé som redan flyger omkring!

MÅL

Jag hörde en mormor en gång säga att man måste ha mål i livet, någonting som man siktar på och jobbar för. Då blir livet meningsfullt.... Jag tycker att det låter svårt...varför kan man inte bara ta en fotboll, gå till en fotbollsplan och helt enkelt sätta den i mål!?
Vuxna krånglar för det mesta till saker och gör onödiga kringelkrokar när de talar om målsättning...

 Men....efter litet funderande, så tror jag att det betyder, att om man varje dag göra någonting man blir glad av eller någonting som gör någon annan glad, så har man gjort ett mål.

Pyssel ger syssel

På eftermiddagen hade jag först litet slött, men sen hittade jag på ett roligt pyssel. Jag klippte ut en massa olika sorters ord som jag hittade i gamla tidningar. Jag satte alla orden i en påse, skakade om den och började med att dra ett första ord -FRAMTIDEN. Och så skred jag till verket, skrivverket :

"En dag slungades Emilia utan förvarning in i framtiden. Hon hade varit på väg till biblioteket när hon i misstag snubblade på en gatsten och ramlade in i ett hål som öppnade sig framför henne i marken.(Här drog jag ett nytt ord- KASTA). Emilia kastades 200 år framåt i tiden på exakt 8 sekunder.( -PRESIDENT). När hon öppnade ögonen befann hon sig i ett alldeles grönt rum. Där var varmt och doftade citron. Plötsligt öppnades en osynlig dörr och in gled en olivfärgad robot som öppnade munnen och sa:
-Presidenten är redo att ta imot er....."

Berättelser i metron

Idag slank jag in i en metrovagn av misstag. Det var ganska intressant. Man kan iakta andra i smyg och fantisera ihop en massa spännande och roliga historier kring dem. Till exempel den gamla gubben med de snälla ögonen; kanske han en gång ägde en leksaksaffär med en miniatyrtågbana inuti. Nu åker han metro varje dag och drömmer om den sibiriska järnvägen....Eller...pojken med skateboarden och de alldeles för stora byxorna; han kanske har en kärleksdikt i fickan som han ska posta till flickan han i hemlighet tänker på.....Eller.....damen med den stora resväskan, ser hon inte litet suspekt ut?Vad månne hon gömmer i väskan? En förrymd delfin från Atlanten eller Athurs sköldpadda som kan breakdansa?

Det finns berättelser i allt  och överallt! Det är bara att hålla alla sinnen öppna och antennerna utvecklade!

Konsten och livet

Det är magiskt, med teater. Illussionen som byggs upp på scenen. Här och nu, det bultar vid tinningen spänningen. Att låta sig förföras och hänföras.

Jag blev inspirerad!
Jag satt som en katt och spann och skrattade hela föreställningen.
Kul Kväll!
Nu snarkar det redan i mina tåspetsar och nästan i mina knän så jag skall gå och lägga mig innan jag somnar med huvudet i min blogg.
God natt!

Dockteater

Tjo-ho! Jippiii! Jag skall gå på dockteater ikväll! "Den svarta hönan" heter pjäsen. Spännande, jag kan knappt sitta stilla. Hur är det med dig? Har du svårt att sitta stilla när du väntar på någonting riktigt roligt?

Baka, baka varje dag.....

Här kommer ett av mina recept för en ordkonstig dag  :

5 ordbus i bakfickan
1 skrivstopp att övervinna
3 repliker
1 monolog(i hissen)
7 kapitel ur bokhavet
1 rejält flöde
2½ avlyssnad saga eller berättelse

Serveras med intressanta möten och drömmar som förverkligas

Jag tycker det är väldigt spännande att blogga och att finnas till.
Det känns härligt när hela kroppen - ända från yttersta ögonfrans till klacken på mina fina galoscher känner att det är härligt att leva här och nu. Det är så spännande! Man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn. Alldeles säkert en överraskning! Gå fast genast och kolla!
Svisch----------
-----------Svisch!
Jag kunde ju inte sitta stilla och vänta, jag är alldeles för nyfiken.
Vad hittade du?
Ett dammtroll? En förrymd strumpa? Osynlighetsälvan?
Jag råkade på min skugga som slumrat till efter dagens slit, den började skratta alldeles hysteriskt när jag killade den under sulan.
Skuggor är roliga.
Min skugga tycker om plättar med päronpomerans.
Själv föredrar jag plättar med Hallonfallonsmet.
Men tillbaka till mitt bloggande.... det har ju inte huvud, svans eller fötter,
hoppas den inte gör dig trötter!

En konstig stig

Idag traskade jag in i en trädgård som såg ut som en bakgård. Där växte donitsblommor och örfilsbuskar. Marken var täckt av marängpuffar och när det kom en vindpust virvlade hundratals strössellöv i luften. I en fontän simmade en anka omkring i muffinssmet. Det hela var nästan litet läskigt för allt var så sockersött. Då kom jag plötsligt ihåg att jag hade ett saltkar i stövelskaftet. Jag bara måste testa....litet salt här och litet salt där....
Vad tror du att det hände?