Julens fotspår

"Julen den kom och gick
-ja, den var illa kvick.
Så är det ofta med roliga ting
de kommer som virvlar i ring
och så "BLING"-
 är de borta!

Men mys och pys och tomterys
och smått och gott och glädjelott
det värmer i en Håppas själ
det spritter ifrån topp till häl
Att klättra upp i julgranstopp
att lysa som en stjärnekropp
att ta ett hopp i pepparkaksdeg
- och trippa steg efter steg -
DET blir världens godaste fotspår!"

God Jul

En God och kul JUL
önskar jag er alla!
Kram Håppan

Var är Kung Vinter?

Idag har jag sökt och sökt. Jag lovar att jag har gjort mitt yttersta för att hitta vintern och snön. På vägen, någonstans mellan  höger och vänster, träffade jag på Lucia, hennes tärnor och stjärngossar. Lucia var också mycket fundersam på varför Kung Vinter dröjer så.....
Runt hörnet stod Vädergubben med sin Madame Prognos. De försökte dansa tango men det såg mest ut som lätt-kajenka. Madame Prognos ursäktade sig hela tiden - trots det steg Vädergubben henne på tårna på nytt och på nytt. Jag harklade mig försiktigt för att ställa frågan - När blir det vinter?
Men det borde jag inte ha gjort.
För ni kan inte ana hur ledsen Madame Prognos blev. Hon började stortjuta. Vädergubben försökte trösta henne med Solsken och Regnbågen, men ingenting hjälpte. Han tittade litet strängt på mig och drog mig litet avsides för att viskande förklara,
- Stackars Madame, det enda folk vill veta är när snön skall komma. Madame är desperat, hon har försökt alla trix och knix. Men hon vet inte....hon kan inte svaret och det är det som gör henne så ledsen. Aldrig under tidigare år har Kung Vinter hållit sig så envist borta. Fastän Madame Prognos skickat inbjudan efter inbjudan till stora Snöfesten och till Vinterkristallfesten, så inte ett knyst. Madame är så orolig....hon tror att hon kanske hamnat i onåd hos kungen...Jag försökte litet pigga upp henne med dans....men nu vet jag inte mera vad jag skall ta mig till...
***
Madame Prognos grät tills hon somnade av utmattning. Jag lovadeVädergubben att försöka leta rätt på Kung Vinter....
Snälla du!? Kan du också hjälpa mig att leta?!

PRESENTVAL

VIKTIGT PRESSMEDDELANDE!!
Presentval utlyses i Ordkonstlandet.
Kandidater som ställer upp är följande :

NR 3,7
RULLE KRUSIDULLE
Värderingar : Har en förkärlek till olika färggranna band som krullar sig. Men har nog tagit alla snören, trådar och band under sitt beskydd. Uppskattar rosetter.
Framtidsvision : Att sprida paket med krulliga ordrosetter.

NR 1008
GULDI PAPPER
Värderingar : Kan inte leva utan prassel och tissel och tassel. Uppskattar hemligheter och oväntade överraskningar.
Framtidsvision : Drömmer om dikter klädda i guld och inpaketerade överraskningsord.

NR Femtioelva
TEJP O`LACK
Värderingar : Älskar ord som klistrar sig fast. Tycker om hurtiga, glada och vänliga tag. Sjunger alltid i arbete.
Framtidsvision : Satsar på forskning för at hitta på en metod för att paket skall kunna öppnas på nytt och på nytt.   Drömmer om en återvinningsstation för gamla  och övergivna paket.

VEM RÖSTAR DU PÅ? RÖSTA OCH PÅVERKA! DEN SOM RÖSTAR KAN VARA MED OCH PÅVERKA ORDKONSLANDETS FRAMTID!

GE DIN RÖST REDAN IDAG!

..eller.....?

När du hör ordet "Namskradak", vad kommer du att tänka på? Ta den allra första assosiationen, bilden eller tanken ordet föder inom dig.
Är det ett namn, ett land, ett verktyg, en sjukdom, ett försvunnet lösenord, en stjärna, eller....?
Om du mötte en igelkott på en bakgata i New York som vid din åsyn utbrast -"Ferk ar  me kazrat brutz sza!!" Vad skulle du göra då?
Falla ner på marken och spela död, sjunga Ja må han leva på igelkottska, ringa till Julgubben eller........?

Det blåser..

Jag sitter inne i min lilla koja och lyssnar på vinden som dånar därute. Emellanåt blinkar lampan i taket till, kippar efter luft mellan vindbyarna, storm.....

"Det blåser en vind som stormar och far
den ylar i knuten, den skummar till hav
Vinden är mäktig och klok
den förstår sig på nåt som heter beaufort.
Vinden vill väcka varendaste ting
den skrattar åt fruntimmer som får sig ett spring
Den utmanar gubbar att hålla i hatten
den leker tafatt med katten.

Vinden älskar att busa
dess styrka vissa kan tjusa
Andra blir ängsliga -kryper under täcket.
Andra skrämmer vinden  från vettet!
När vinden tröttnar på fart och fläng
den sakta mig smeker när jag skall i säng.
Den gungar mig varsamt till sömns
en värmande vind av ömhet."

Vinden är spännande. Jag skall lysna litet mera på vinden och låta tankarna segla....

Bångstyriga ögonfransar

Vad skall man göra när ens ögonfransar krullar sig och inte vill bete sig?! Idag när jag vaknade och tittade mig i spegeln blev jag förskräckt för mina ögonfransar ser ut som om de varit med om en orkan. De är inte alls prydligt på rad utan krullar sig hit och dit och sträcker sig av och an i obestämd form. Jag undrar vad det kan bero på? Vad kan ha förorsakat detta fenomen och hur skall jag få bukt på mina bångstyriga ögonfransar?! Jag har vid det här laget prövat på allt. Jag har strykt dem, jag har lagt dem under två tjocka uppslagsverk som tyngd, jag har försökt räta ut dem med gel och hårspray, jag har doppat dem i vatten och stoppat mitt huvud in i frysen...ja, jag tycker jag har prövat på allt...och ingenting verkar hjälpa. Kanske jag borde klä ut mig till ett julpaket, mina ögonfransar påminner ju om krullat paketband......håhåjajaa...om inte jag hittar på nåt magiskt som sku kunna hjälpa så får jag väl stanna hemma och sjunga och dansa för ögonfransarna, de verkar de tycka om (och kanske de då ger med sig då om jag är riktigt, riktigt snäll med dem ;)).

Spår i snön

Idag kände jag en alldeles otrolig doft. Jag var ute och gick för att lämna klackspår i snön(jag älskar klackspår!). Jag gjorde mönster, gick baklänges, hoppade på ett ben och gick på händerna, tog jättesteg och osynliga steg. Till slut blev fotspåren som en egen berättelse och precis i den insikten snappade min stora näsa upp en doft, en alldeles nykläckt och försiktig doft. Den trevade sig sakta fram i kylan som om den frös. Den var så försiktig och blyg att om det inte vore för min stora näsas skull hade jag nog aldrig uppfattat den. Men den kom smygande och viskade en hälsning i mitt öra. Sedan smög den vidare, i mina fotspår. Doften lockade sig med mig....och plötsligt stod jag öga mot öga med snödrottningen!
 Hon var så vacker, jag bara gapade. Sedan log hon och var försvunnen. Jag drog lungorna fulla med luft och njöt av hennes doft som dröjde i iskristallmolnet hon lämnade efter sig.
Vintern är på kommande.

Historier ur historia

Jag tycker om historier och historia. Speciellt sakers historia faschinerar mig. T.ex. på loppisar, vindar eller i källaren kan man komma över vackra eller övergivna gamla ting som upplevt ett och annat. Jag älskar loppisar,vindar och källare. De är som skattkammare. Man vet aldrig vad man kan hitta där...
Tänk dig t.ex. en gammal och sliten kappsäck.... tänk... till vilka olika platser den rest till, vad den innehållit och vem den tilhört. Kanske den har varit med om ett bankrån eller rest med en operadiva från slutsålda salonger till slutsålda salonger. Tänk om den tillhört en farbror vars enda egodelar rymdes i kappsäcken.... eller om kappsäcken är en portal till en helt ny värld? Möjligheterna är otaliga och oändliga,  härligt!

Titta dig omkring där du sitter just nu och välj ett föremål dina ögon faller på.
Vad har just det föremålet varit med om innan det blev ditt eller hamnade på platsen det nu befinner sig på?
Ha en rolig dag =)

En stig

Idag hittade jag en osynlig stig, eller jag märkte helt tydligt att det var bara jag som kunde se den. Människorna omkring mig rusade kors och tvärs och hit och dit, men absolut igen gick på stigen. Jag tror nog ibland att också jag är osynlig för de flesta, det var nämligen flera nära inpå situationer att jag hade blivit påtrampad.
Det var på tågstationen i Helsingfors. Jag var där för att kolla när tågen går till Åbo, jag skall nämligen åka dit och hälsa på min vän, Tomten i Åbo slott under julen. Då plötsligt börjar små azurblåa knappformade fläckar lysa över golvet i vestibulen och slingra sig vidare genom de stota tunga dörrarna ut på gatan. Jag tittar omkring mig för att se andra reagera på ljusfenomet, men nej, folk yrar vidare i sina minuttidtabeller, igen ens rynkar på näsan eller stannar för att nysa, allt är som förut.
Jaha, då får jag väl ensam ta en titt på vart stigen leder..
Jag går ut ur järnvägsstationen. Ute blåser det en ohyggligt kall och en aning argsint vind som konstant försöker blåsa iväg med mig. Jag får jobba hårt med mina spinkiga ben förän att få dem tillräckligt stabila och orubbliga.
Samtidigt kollar jag vart azurknapparna leder....mot Mannerheimvägen verkar det som. Jag tar sats och hoppar in i lä bakom Posthuset. Jag pustar ut men trippar sedan raskt vidare längsmed den blåskimmrande stigen. Den fortsätter mot Naturhistoriska museét men vänder strax innan med riktiningen mot Riksdagshuset och Nationalmuseét..
Jasså, tänker jag, en muséstig, men stigen fortsätter också förbi Nationalmuséet och Finlandiahuset, men sen gör den ett undantag. Vid Operan går stigen rakt in genom ett stort fasadfönster.
Vadnudå?! Jag springer till dörren som tur står öppen. Jag rusar in och efter azurfläckarna som för mig upp för en trappa och in i en obetydlig vrå var en tavla hänger på vägen. Här går stigen går rakt in i väggen.
 Plötsligt hörs forsteg och röster . Jag måste gömma mig. Jag trycker mig mot tavlan och i nästa sekund är jag uppslukad av väggen.
En mycket mörk gång som öppnar sig bakom tavlan för mig vidare och snart hör jag tydligt musiken under mig. Jag tittar ner och märker att jag står på en balkong ovanför scenen 10 meter uppe i luften. Mina redan spinkiga ben blir alldeles spagettispinkiga och gelemjuka. Jag grabbar tag i ledstången på balkongen för att inte få svindel. Jag blundar och talar lungt till mig, musiken tycks också verka lugnande för snart vågar jag öppna ögonen igen. I samma veva jag gör det, lägger jag märke till scenografin....
En värld från Förr i tiden målas upp framför mig. Alla vackra detaljer och färger, jag tycker mig kunna urskilja t.o.m doften av Förri tiden.  Jag känner mig salig, för det påminner mig om mina förfäder.
Nu är den blåa stigen slut, nu är jag framme.