Jag är vad jag är...

Idag hände något som fick mina ögonfransar att resa sig!
Jag var på spångerad ute i Håppskogen. Då hörde jag plötsligt röster ur en buske som lät kiviga. Jag stannar upp och lyssnade...
- nää, min pappas ögonfransar är längst i hela världen..
- jamen,  min pappa, hans ben är viga som vigselvatten...
- nä, nä, nä, min pappa, han kan först sjunga som en aladåb...

MiniHåppor som höll på att skryta munnen av sig.....
Jag måste ha gjort ett ofrivilligt ljud i misstag för plötsligt blev det alldeles tyst och ut ur busken kikade tre uppnosiga miniHåppor.
De synade mig kritiskt från topp till tå och utbrast sedan:
- Vad är din pappa då?!
- Min pappa, upprepade jag, min pappa är en Håppa!

Goda nyheter som smakade illa...

Jag har träffat min faster,
Goda Glada Gabriella!
Fast jag kallar henne bara för Bella!
De goda nyheterna är
att Bella är världens bästa resenär.
Aldrig still, alltid på väg
ut på äventyr, går hon - steg för steg!
Följ henne om du tråkigt har,
hon dig ut i världen tar.
JAA!!!
Bella är så speciell och väldigt snäll.
Nu hon ville mig överraska, när vi började att traska...
Plötsligt hon stannade upp.
-Kära Håppan, hon sa, smaka på det här!
Så räckte hon mig en karamell.
- Den fick jag av en gammal man en kväll.
Han sade att jag skulle ge den åt någon jag tycker om
och som kan tänka om.
När den låg i min mun jag tänkte spy, den smakade så äckligt
- som en palsternacka-kackerlacka-dy!
-Usch! Sa jag och tänkte spotta, men Bella ropa,
-NEEJ!! Hoppa, HOPPA!!!
Och kan du tänka dig.
När jag tänkte om och gjorde så, det smakade smultron-berså!!