Spegeltankar?

Jag smyger så tyst jag kan. Andas i små lätta andetag, för idag fick jag se skymten av Piona Spiona. Hon är litet farlig för man kan aldrig riktigt veta vad hon har i kikaren. Jag försöker vara så osynlig som möjligt. Att hamna i Piona Spionas kikare kan vara en ganska klautrofobiskt upplevelse. Det hände nämligen en gång att hon fick syn på mig innan jag hann gå under jorden.
Viiiips! var jag insugen. Det är som att vara inne i ett labyrint-spegelhus. Mycket kusligt. För vart man än vänder sig ser man sig själv i hundratals dubbletter som irrar omkring i panik.....

Piona Spiona har dille på samlade tankar. Hon drömmer om att skriva en bok om Tankarnas memoarer. Hon tror att man kan samla alla världens tankar genom att spegla dem. Jag vet inte riktigt om jag håller med henne? Vad tänker du om saken?

Tolka baklängiska

Idag var min baklängesdag. Den inträffar ibland när den vill ha litet roligt. För idag har jag nog varit som en pajas. Gått med skorna på huvudet och talat baklängiska. Jag skall ge dig ett smakprov:

" Tekat i tmäj rantsaf rakcalk anim "

Försök att lista ut vad det betyder, om du kan !?

Tentamus och Sanningens sal

Konstiga saker och ting kan hända och händer när man minst anar det. Som till mig igår, när jag var ute i trådskogen och klängde och svängde i garnlianerna. Då plötsligt i en härlig svingeliding förlorade jag greppet och föll! Iiiiiiii!!Vad det ilade i magen. Men jag landade smidigt i mjuk mossa med en kullebyta. Jag rullade vidare av bara farten, ner för en kulle tills jag stannade framför en liten dörr. En svart dörr till ett litet grönt hus utan fönster. Ja-ha, tänkte jag och tryckte på en röd knapp som jag trodde var dörrklockan.....men i det samma föll jag ner genom en lucka i marken, ner i en stor och mjuk fåtölj som nästan svalde mig. När jag hämtat mig en aning av denna överraskning tittade jag mig försiktigt omkring. Inte ett skvatt såg jag där ute i mörkret som omgav mig och den mjuka fåtöljen. Det kändes nästan som att fåtöljen kunde befinna sig mitt ute i rymden, det var så tyst och stilla. Ändå fick jag en litet obehaglig känsla av att någon kanske följde med varje liten rörelse som jag gjorde. Jag tog mod till mig och viskade försiktigt...-Någon där?.....
I det samma jag uttalat orden tändes en megastor TV skärm framför mig. Med megastor menar jag gigantisk! Som en hel vägg! Mina ögon höll på att hoppa bort från sina antenner!
Sedan visades en film om mig!
Hur jag hade vaknat på morgonen och kliat mig på näsan. Hur jag hade hoppat in i mina skor och hur jag håppat iväg till trådskogen, svängt i lianerna och hamnat just där jag satt just nu.
En röst började tala ur TV skärmens högtalare;
-Välkommen till TENTSTUDION Håppan! Jag heter Tentamus och det här är Sanningens sal.Du sitter nu i "Heta stolen". Snart kommer vi att ställa några frågor till dig. Din uppgift är att svara på frågorna. Enkelt eller vad? Innan vi börjar...-Har du några frågor?
-Öhhh......?
-BRA, inga frågor. Då BÖRJAR VI, dundrade Tentamus.
En trumvinjett ekade genom luften och tystnade. På skärmen dök ett stort blinkande frågetecken upp.
En flickröst frågade :
VAR BOR DU?
-Öhh, jag bor litet här och där men för det mesta i min lilla stuga i Trollskogen. Adressen är okänd. Ibland har till och med jag svårt att hitta hem. Det är precis som att min lilla stuga skulle ha fötter eller hjul och  att det flyttar på sig och leker kurragömma med mig ibland.
VAD HETER DU I EFTERNAMN? fortsatte flickrösten.
- Jag heter bara Håppan. Håppan i förnamn och Håppan i efternamn. Allt i ett paket!
TACK HÅPPAN!
Flickrösten försvann och Tentamus röst dök upp på nytt.
-Det var allt för denna gång Håppan. Men du kan vara säker på att vi hörs igen. Det finns så många obesvarade frågor ännu. Hej då!
En ny trumvinjett fyllde rummet och TV skärmen slocknade.
I det samma kände jag hur någonting lyfte upp mig i luften. Jag blundade för det ilade i min mage igen. När jag öppnade mina ögon igen så gissa vart jag kommit?!
Till glassbaren! HÄRLIGT! För efter det jag just varit med om kände jag att jag verkligen behövde och förtjänade en stor, stor glassportion.

En överraskande upptäckt!

-ORDKONSTTROLLET!! utbrister jag när jag ser vem Någon är.
- Men....vad gör DU här?!

-Ja...ja...sku bara......svarar Ordkonsttrollet och tittar in i en stor jutesäck som står på golvet.
-Men vad bra att du är här! avbryter jag, nu kan du ju hjälpa mig att hitta tjuven!
- Tjuven..? svarar Ordkonsttrollet försiktigt.
- Ja. En elak tjuv har stulit sagognistan av Rösten i Höghuset. Nu kan inte sagoelden brinna och inga nya sagor kan berättas. Dessutom har rösten blivit stum. Stum av förskräckelse!
- Ööööö....börjar Ordkonststrollet.
-Vill du hjälpa mig? Snälla Ordkonsttrollet! piper jag  otåligt.
-Öööö....jag tror..att
-Men vad är det du funderar på?! Du älskar ju sagor Ordkonsttrollet!....
............(ibland berättar tystnaden mera än tusen ord)..............
-Menar du att du.....,
-Ja Håppan....jag stal sagognistan och alla sagorna ........eller jag samlade in dem i de här glaskristallerna, säger Ordkonsttrollet och visar innehållet i jutesäcken. Jag är väldigt ledsen. Men jag gjorde det för att de inte skall försvinna som rök i luften. För att jag ville spara dem så att de inte skall glömmas bort.
- Men sagognistan kan du väl inte ta. Den rår ingen om. Då föds inga nya sagor. Du måste lämna den tillbaka.
Men fortsätt att samla på sagorna som rösten berättar. Du kan ju öppna ett sagobibliotek!

Ett rop på hjälp!

Flaskposten innehöll ett rop på hjälp! Exakt så här stod det :

                                      " Jag har tappat
                                                  Sagognistan
                                                       så att den eviga
                                                           Sagoelden slocknat!
                                            Min röst är borta
                                           - jag är STUM!
                                                 hjälp!
                                                    HJÄLP! "

   Och förstås ställer en modig och hjälpsam Håppa upp för att hitta Sagognistan så att rösten i skorstenen kan fortsätta berätta.
Men...ett litet men...var skall jag börja leta?
I källaren! tänker jag och stegar ner för den branta spiraltrappan och gömmer mig fort under det sista trappsteget. Det hörs nämligen ett ljud! Mina hemliga agentsinnen är på helspänn, jag lyssnar så att det knakar.
Ett klirrande, knastrande ljud.... är det farligt?.....Kan jag fastslå varifrån ljudet kan härstamma? Jag går in i mitt ljudbanksregister....klirrr....knaster.....
-Kan härstämma ifrån att två ytor av glas träffar varandra-  blir svaret.
Det är dunkelt, nästan mörkt men nu är jag så nyfiken att jag vågar närma mig ljudet.
Det syns ett litet ljus i ändan av källaren. Ett stearinljus som sakta fladdrar och kippar efter luft. Någon sitter därborta. Någon syns som en spretig siluett. Någon hörs räkna tyst genom det klirrande ljudet...2067....2068...2069...2070... rösten tystnar.
Någon vänder sig om och tittar rakt mot mig!!!

Mellanrapport! KLIRR I KASSAN!

Idag när jag var på språng,
råkade jag gå förbi en postlåda som ropade mitt namn.
-Håppan! ropade den och fick hicka. Det lät för lustigt. Tänk dig en hickning som ekar inne i en plåtlåda....
I följande sekund började postlådan spotta ut brev!  VA?! tänkte jag......När den hickat färdigt  plockade jag upp breven. Och vet ni vad! Alla breven var adresserade till MIG! Håpp vad glad jag blev.

Det var Viggo, Ellen, Lotta och Annika som skickat post till mig. TACK mina underbara ordkonstkrumelurfilurer !
TJOHOO! Glad som Soppan, Loppan och Floppan, jag Håppan är.  ;D

Mystiskt i skorstenen

ÅÅÅÅ!!!!
Höghusuppdraget blev som ett drömuppdrag. För vet ni vad?! Nu är jag en hemlig agent. Scccchhh! Säg inte till någon.
Jag måste hela tiden titta till höger och vänster, bakfram och uppochner för att försäkra mig om att kusten är klar. Sitter nämligen i källaren för tillfället och spanar efter misstänkta.

Men till början av det hela.
Som jag skrev tidigare så hörs det konstiga ljud ur skorstenen på Höghuset. Jag klättrade upp på taket för att syna saken närmare och för att lyssna. Och vet ni vad, det hörs sagor ur skorstenen... Underbara, spännande, farliga och roliga sagor.......
Jag vet inte hur länge jag satt däruppe på taket och lyssnade alldeles trollbunden när det plötsligt blev alldeles tyst....ingen mer saga....konstigt...
Jag ställde mig upp och kikade in i skorstenen. Ropade försiktigt -Håååj!, men fick inget svar.
Då föll mina ögon på något som glänste till i mörkret därinne.....

                       Detta var vad jag såg......en......en FLASKPOST!!!!!

Höghuset.....

Godmorgon i gröten!
Idag skall jag ut på språng och undersöka ett höghus och dess invånare. Där bor en massa konstiga och spännande typer. t.ex. Pianoflickan, Hundmannen, Skägget, fru Gräddtårta, Tandlösa, m.m...
Jag tänker gömma mig i hissen eller i en vrå i trappuppgången och spionera på dem. Kanske kika in genom ett nyckelhål eller genom ett fönster? Det skall bli spännande. Det går nämligen rykten om att huset är ett spökhus. Men jag vet inte om det är hela sanningen för andra säger igen att huset är som en moder för sina invånare och att den som en gång flyttat in aldrig mera vill eller får flytta ut!?
Och det som också måste undersökas är att det ur skorstenen hörs konstiga ljud och läten....
Ja! Men nu ska jag iväg på min sparkstötting.
Tjing och spring!

Mysteriet i Flaxbusken

Idag har jag besökt Djungeln Hittapå. Jag har träffat Gigga Zebran, Lejonet, Giraffen Göran, Pippigojan, Trädet som vet allt och taggbollen Stickis.
I Djungeln Hittapå finns Fasornas dörr! Innanför dörren finns Flaxbusken och Blindbollen och dem skall man akta sig för.
En gång fastnade giraffen Göran med sitt huvud i Flaxbusken. Lejonet hörde hur han ropade på hjälp och gick för att fråga Trädet som vet allt om hjälp för att rädda honom. Men trädet sade att Lejonet själv måste lista ut ett knep.
Äh! Tänkte Lejonet och trampade i misstag på taggbollen Stickis. Lejonet bad Stickis sticka Flaxbusken. Stickis lovade försöka och det lyckades! Giraffen Göran kom loss från Flaxbuskens grepp. Han tackade både Stickis och Lejonet.

Jag frågade giraffen Göran vad han sett inne i Flaxbusken men det vågade han inte berätta...
Mystiskt... vad tror du?

VÅRTECKEN HAALOJ!!!

Jag har varit på jakt efter vårtecken de senaste dagarna. Här kommer en lista på vad jag hittade:

1) En gumma dansade shottis med sin spegelbild i hissen
2) I parken kunde jag sätta mig på en parkbänk och inte i en snödriva.
3) Kärlek, kärlek, kärlek! I rulltrappan, på tåget, i skidspåret, i gathörnet.... Ja, överallt är det småkryp, hösslare och fräkniga typer  som kysser och kramar varandra.
4) Ordkonsttrollet knyter vårrosetter på nästan allt hon ser(se upp med era näsor)Jag har för tillfället en stor röd rosett på nosen....
5) En tulpankör hade konsert och sjöng country-sånger på torget
6) Solen är tillbaka och med den ljuset i dockhuset
7) Mina ben hålls inte stilla de vill bara håppa, håppa och håppa!

Har du hittat några vårtecken?

Sol i Skrivspåret

Idag var solen och uteliv oemotståndligt. Så fort jag vaknade längtade jag ut.
Så ut fick det bli!
Jag packade min ryggsäck med litet smått och gott och några småsaker jag kunde tänkas behöva. Bl.a. en handbok om att irra lagom men inte tappa bort sig. Det lät som en bra handbok att ha till hands.
Sedan grävde jag fram mina skrivpjäxor och hoppade i mina skidor och ut i solen!
Det var härligt! Jag skidade på fält, i skogen, uppför kullar och nerför kullar. Runt fram och tillbaka och hit och dit. I något skede irrade jag mig in i parken i centrum men jag hittade en länk via isen till en ö.
Sedan plötsligt var det punkt. En ringlande saga genom skog och mark och is och stad. Jag undrar just vad sagan handlar om? Det är det som är den stora tjusningen.
Ordkonsttrollet har lovat att följa mina spår och tyda ut sagan, men hon har inte kommit än. Och jag håller på och baka rulltårta som jag kan bjuda på =)
En rolig upptäckt, när jag råkade på min spegelbild.
 Jag har fått fräknar!                                                                                                                                                      

POST!

Jag har fått POST!
 Ett brev av Bella! TUSEN TACK BELLA!

                                          Här kan ni se Bellas vackra brev!


Posten går ibland ganska långsamt i fantasins labyrintlika postnings-berg- och- dal- bana. Bella har skrivit ett Alla hjärtans brev till mig! Vad du gjorde mig glad Bella! Mitt lilla håppanhjärta håppar nog några slag extra av den stora omtanken och alla de fina dekorationerna och rosorna på brevpappret och kuvertet.
Ja, som ni ser har jag börjat fotografera!
En bild kan ibland berätta mera än tusen ord heter det visst i ett ordspråk.