Mörkret är mig kär, natten den är här.
Klättrar upp för himlastegen, alla stjärnor visar vägen.
När hos mångubben jag är, trivs som bäst i denna sfär.
Himlen öppnar sig för drömmar , in i varje cell de strömmar,
och när hans toner ljuva ljuder, strös jag in i stjärnstoffts-puder.
Sakta gungas jag till ro, som en unge i sitt bo.
Lycka är ligga still,
att bara finnas till.