vad kan man göra nu då?

Till exempel att göra en solig sommardag:
1) äta glass, såklart!
2) pick-nick i parken
3) läsa igenom gamla serietidningar i solen
4) öva på att blåsa största bubblan ever med hubba-bubba tuggummi
5) doppa tårna eller hela dig i det iskalla havet, brrrr
6) berätta gåtor och vittser för varandra under ett äppelträd
7) gå omkring och samla på somriga dofter
8) lek kurra-gömma
9) skriv en kort berättelse som börjar med orden:
" I huset var jag bor finns det en hemlig dörr som bara jag känner till..."
10) bege dig ut på äventyr till någon plats i staden eller i skogen
du aldrig tidigare besökt, upptäck!

Mystiskt men förklarbart....

Detta mötte mig under klacken, när jag steg i rabatten...
Helt klart ett brev och en fråga, men av vem?
Av någon frågvis, har jag på känn...

En omtjuvare, det är,  en person som har benägenhet
att dra till sig och/eller omge sig med tjuvar. Antingen av
ren blåögdhet eller sedan väldigt medvetet för att dölja sina
egna kleptomaniska tendenser.

7 tips om du lider lejdon...

Vad kan man göra en dag då det är molnigt ute
och man känner sig litet sådär slö och borttappad...
Jo, håppeli-håpp, en hel massa!!!
1) gå ut och plocka en bukett blommor med så många olika sorter du hittar(romantiskt)
2) lär dig äntligen stå på huvudet eller händerna(oooom)
3) skriv ett riktigt brev till någon du saknar eller vill överraska(snigelpost är retroboost)
4) bjud in gäster till middag och bjud dem på nåt du aldrig tidigare gjort( gastronomäventyret)
5) städa, städa varje molnig dag, det tycker jag är bra.....(nåja, om fantasin verkligen tryter)
6) klä upp dig till tänderna och lek att det är fest, håll ett festtal som du filmar in och skicka det till någon du vill pigga upp(skönhet och lovord finns inte nog på denna jord)
7) börja blogga vetja!!!!

Kapten Enögas förbannelse del 3

Vinden tittade på mig med exalterad blick
allt stod stilla, det gav mig en kick.
Plötsligt kände jag mig så modig och käck,
jag visade vinden tungan och vände  den min häck.
Sedan såg jag stint in i Kapten Enögas enda pupill,
och skrek vilt: "- Nu gäller det, ge vinden vad den vill!"
Sedan gick allt så fort att jag nästan inte hann blinka,
innan jag farväl till en mojnad och blidkad vind fick vinka.
Kapten Enöga gjorde sorti med sitt patrask,
släppte mig loss och försvann i all hast.
Vinden klädde sig åter i sin saltstänksskrud,
en nöjd och lycklig brud,
som äntligen  gick att möta sin älskade Molniga Dude.
Bröllopsfesten varade i dagarna "tri".
och jag var åter fri!

Kapten Enögas förbannelse del 2

där stod jag fastbunden med skakiga ben,
piraterna skrattade och vinden ven.
Kapten Enöga skådade upp mot skyn,
och höjde sina ögonbryn.
Det blev med ens kusligt tyst runt omkring,
och Kapten Enöga viskade: "-Nu kommer det att hända hemska ting!"
Alla sjöbusarna blev med ens bleka och veka,
men Kapten Enöga verkade inte tveka.
Nu tittade han rakt på mig!
"- Du ser ut att förstå dig på ett och annat,
det är nämligen så att en Sjönymf mig förbannat.
Den skickar stormen efter mig vart än jag går,
om du hjälper mig, du åter din frihet får."
Jag hickade till av förskräckelse och panik,
men Kapten Enöga hade blivit blek som ett lik.
"-Hjälp mig snälla, jag kan göra dig rik!"
Pa-dang! Kom stormen farande med blixt, muller och dunder,
det var som ett krig, jag trodde vi skulle gå under.
Mest av allt slet stormen i Kapten Enögas gestalt,
han vinglade hit och dit, han behandlades kallt.
Då skrek jag plötsligt:
"- HALT! Vill du kanske ha litet SALT?!"

kapten Enögas förbannelse del 1

Igår fick jag se ett gäng pirater, vrakplundrare och
sjöbusar.
Jag hade håppat hela dagen, glad som kon i hagen
då jag plötsligt hörde ett rojsigt ljud.
Det lät som en spöksonat eller som nån som gnäller efter mat...
Jag blev på min vakt, och stelnade till.
Det var då det började lukta rutten sill, och så såg jag dem komma på rad.
Någon haltade, någon släpade sig fram
någon skålade i dram.
Jag gjorde mig smal som ett grässtrå och vajade i vind,
då fick jag se kaptenen med tatuerad kompassros på kind.
Han stannade upp
och jag såg honom vädra i luften som en hund.
Det ilade i min kropp och jag stelnade till,
för kapten Enöga hade fäst sin blick i mig som en sigill.
- En förrädare! han skrek.
Snart i väldig hast, tillfångatogs jag, och blev bunden fast.
Tio knutar, elva knopar och en rosett senare,
jag ynkligt gnällde: - Hjälp!

od'e till dig...

Min kära Håppelin,
du är så fin!
Dina fotspår vill jag alltid följa,
min blick över dig vill jag skölja.
Se varje enskild ögonfrans,
binda dig en blomsterkrans.
-Får jag lov, och bjuda upp till dans?!
Virvla runt, runt, runt- yr av kärlek- tappar min balans!
Mina ben skakar, mitt hjärta klappar...
Min kära Håppelin,
du är så fin....jag hoppas, jag önskar, jag vill!!!
Aldrig sitta still!!!!

Bara om jag vet,
att du vid min sida sitter,
kan jag sitta still i evigheters evighet!!!

Håpp uti (s)kärgården

Det gungar i mina ben
jag hoppar från sten till sten
Vatten som djupa råkar
finns mellan mina håppstens båkar
En utfärd ytterskärs till obebodd ö
tillsammans med min håppfinaste mö!
Snart väntar pick-nick med
plättar och sylt på solvarm klippa
och en dikt jag skrivit till min Håppelin!

natten är min bästa dag

Det är någonting med natten och
glödande kol i en nästan urbrunnen brasa
och månsken....
Någonting som får mig att känna mig extra levande
och vaken och aldrig trött.
Härligt att sitta i ett tyst hus med en tekopp i handen.
Doppa litet kex i den varma drycken och bara mysa
över existentialismen .....

Regndroppe-Li-dropp

Herr Regn var ute på promenad.
Då träffa han fru Droppe som var ute
med sin hund Li-Dropp.
Herr Regn överöste fru Dropp med komplimanger.
Fru Droppe duggade tacksamt och rodnade.
Hunden Li-Dropp skällde en skur.
Sedan fortsatte de promenaden vidare tillsammans,
regndroppslyckliga.
....
Idag
Regn
Hela
Underbara
Dagen

Prome(håppe)nad i Sångskogen

I går kväll var jag och Håppelin och Ordkonstrollet på en promenad i Sångskogen.
Det var härligt! Jag var så uppskruvad av att ha min kära Håppelin och min bästa vän
Ordkonstrollet på var sin sida om mig så promenaden var nog mera en håppenad för min del.
Men vad gör det när man är så lycklig som en gul banan inombords!
Men Sångskogen är så magisk! Det bara sjuder av liv, toner och stämmor ur alla buskar, från bergsskrevor och ur trädkronorna. Det lät som om tusen blåklockor skulle ha pinglat till i en ljuv sommarvind och som om mossan skulle ha blåst ur sig mjuka hymner för varje steg vi tog när vi vandrade över den. Och mellan träden kom en svag melodi smygande. Någonstans långt, långt borta gick ett skyggt skogsrå och sjöng in sommaren.....
Stämningen var som en rosenrubin, som ett sagoslott.... Drömmande...
En lycko-njutning för själ och kropp....och jag bara måste ta ett Håpp!