Dill, makrill och sill

 Plåing!

Kli-plic-plick-i-BOING!

Så lät det när schackmäster samlade ihop sin här.

Mellan vita snöfläckar på marken rörde sig schackmäster intakt och disciplinär.

Vart skåda han? Fjärran eller när?

Eftersom schackmäster valt att gå, -kan vad som helst hända-, nu var det värt att passa på.

Ännu ett Kloing, ett Pling och ett kvit-rit!

Paus.

Då hördes en invit.

Den svarta hästen viska -Smit!!

Jag ålade mig ur tornets dunkla vrå och smög på tysta klackar i snö, min skugga var alldeles grå.

HALT! Röt då plötsligt marskalkens genomborrande röst.

Jag stelnade till med is i mitt bröst.

Marskalken synade mig från topp till tå

-Vem är du och vart tänker du gå?

Sa han  och pekade på min yttersta ögonfrans.

- Jag är Håppan och ska precis ingenstans.

Svarade jag och tänkte; ”tänk om jag inte fanns”.

-Ha!  En Håppa! Precis vad jag behöver, hur långt kan du hoppa?

- Minst så långt bort, att du mig inte mera ser.

- Perfekt! Skrek marskalken, kan du hoppa mer?

- Visst! Fast enda bort till världens ände och tillbaka,

Men då måste jag nog få kaka.

Marskalken vände sig högtidligt mot sin här;

”  lyssna, go vänner, nu har vi en volontär”.

Ja, kära vänner så gick det till 

När jag Håppan fick hjälpa till

Att hoppa efter dill, makrill och sill

Som behövdes till Kungens sigill.