idag var en konstig dag på alla sätt och skor. Jag vaknade som vanligt ur en berättelse, denna gång en riktigt härlig( JAG VAR HOS GLASSPRINSEN SOM BJÖD MIG PÅ CHOKO I KALASPUFFLANDET) Jag beslöt att spara på berättelsen för mina memoarer jag ska skriva sen på ålderns höst. Det om något kommer att bli en tjock bok kan jag varna er!
Ja, jag stod där och blinkade och gäspade och sträckte på mina spretiga ben och då såg jag mellan mina ögonfransar någonting som närmade sig. Jag försökte verka oberörd, men det hade redan klickat till inom mig(ni vet det där klicket som sätter igång någonting nytt) och jag visste att det som närmade sig var mitt öde. Jag väntade in det.
Då i samma stund, -tänk- alltså mitt i detta kritiska ögonblick började min sko plötsligt att ringa!!!! Jag fattade ingenting, men snabb i vändningarna som jag är tog jag av mig skon och svarade:
-Hallå?
- Misstlaty frittidella tormita
manradrill skajtmi mitji milltop
omrit ki? Omrit ki?, pep det ifrån andra ändan.
Jag kände genast igen rösten! Min kusin HÅPPLA HÅPP! Han ville mig något, men vadå?
Jag förstod inte ett smack av vad han sa.....
Kan du snälla hjälpa mig?!
Kan du översätta det Hålla Håpp sa och skicka till mig så fort som möjligt.
Hjälp mig fort, för ödet närmar sig!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar