Jag, Håppan Håppelinus Håppelström, är en Håppa. När jag var liten upplevde jag att jag blev sedd och bekräftad och älskad precis som den jag är. Detta gjorde mig väldigt trygg och glad och att jag fortfarande trivs i mig själv och med mig själv, än i denna dag!
En dag flyttade familjen Håppberg in i grannlägenheten till huset vi bodde i. I familjen Håppberg fanns det två mini-håppor i min ålder. De var väldigt Håppinriktade. Varje dag tränande de ute på gården för att kunna hoppa högre och länge och mera fantastiskt. När deras far direktör Håppberg kom hem om kvällarna brukade han förvänta sig en uppvisning över dagens prestationer av sina mini-håppor. Hur högt eller långt de än hoppade var han aldrig nöjd. Han muttrade och plirade genom sina buskiga ögonfransar och konstaterade kort: -Bättre kan ni!, och så gick han in.
Detta scenario upprepade sig varje, varendaevigakväll!!! Sommar som vinter!
Jag tyckte direktör Håppberg var en tyrann.
Och jag tror att hans mini-håppor aldrig fick känna att de lyckades.
I nåt skede flyttade vi till en annan ort. Jag funderade ofta på mini-håpporna och deras öde.
Tänk om de ännu idag som fullvuxna Håppor tror att endast det vad de gör och presterar spelar någon roll. Att de ännu tror så och inte känner till sitt egenvärde och att de duger precis som de är.....
Kom ihåg att du är unik och värdefull!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar