Under min säng går en trappa ner
den knarrar och gnisslar, det är mörkt och
man ingenting ser.
Trappan vindlar hit och dit i krusiduller,
den virrar bort en, ens lokalsinne
blir huller om buller.
Då skönjas ett smaragdgrönt ljussken längre bort,
trappan tar slut och inom kort.
Vid en grönskande port jag står
och får blommor flätade in i mitt hår.
På andra sidan börjar landet Pånytt.
Där får alla en chans till
som sin tillvaro flytt.
Ni kan förstå,
vad det för många betytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar