Jag har fått en ny vän!
Hon heter Hönan Hanna. Hon är ganska tuff för hon kan köra bil.
Hon har lovat ta med mig på en åktur när hon får sin bil i skick. Det är en urgammal Ford som är "lika orange som min näbb", säger Hanna drömmande och blinkar med sina långa ögonfransar.
Det har vi gemensamt. Långa ögonfransar!
Det är spännande i Hönan Hannas sällskap för hon har så tokiga och ovanliga ideér. T.ex. så lärde hon mig en helt ny lek. Den heter Hemliga lådan.
Den går ut på att man gömmer sig i en stor pafflåda någonstans var det kommer att gå förbi litet folk. Sedan skall man t.ex. kackla så trovärdigt att en förbigående tror att det finns en höna i lådan, eller så kan man jama så trovärdigt att en förbigående tror att där finns en katt. När sedan personen öppnar lådan och tittar in hoppar man upp och ropar: Överraskning! och bjuder i samma veva på chokostångar.
Det är en rolig lek. Men jag har svårt för att inte äta upp chokostångarna i förväg. Hönan Hanna säger att chokon är viktigast. För choko är som plåster på såren om någon blir så skrämd eller besviken att den blir ledsen eller arg så måste det finnas ett Tröstepris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar