Idag gick jag till biblioteket för att låna ett "Snabbord".
-Jag behöver det nu genast! sa jag och blängde på bibliotekarien. Det var inte min avsikt att vara så otålig, men jag bara kände hur det vände och vred sig inom mig i brist på bokstavsnäring och ordtorka. Och när man kan gå in i en matbutik och köpa snabbmat så måste man väl kunna gå in på ett bibliotek och låna ett snabbord! ..eller...det måste man väl...?...
Bibliotekarien stirrade på mig som det där frågetecknet. Jag tänkte precis inleda en lång förklaringsmonolog då ett ljus plötsligt tändes i hennes blick. Det stod Ulla på hennes namnskylt.
Ulla flög upp ur stolen som en fjäder och jag följde henne hack i häl när hon susade nerför hyllraderna i sin långa gröna tunika.
Hon stannade framför en hylla, drog ut en bok, slog upp en sida och pekade med fingret på ett ord;
-Potpurri, varsågod! sa hon, räckte boken till mig och försvann sedan nynnande på bokstäverna.
-ORDBOK- stod det på pärmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar