På morgonen idag träffade jag flitiga Filippa.
Hon sa att hon minsann har koll på väskan sin
och vad hon har i väskan
och var hon har det i väskan.
Jaha, sa jag, ganska likgiltigt.
Men flitiga Filippa insisterade. Hon drog mig ner under en tät gran och drog fram ett skrynkligt papper ur sin ficka. Hon sa ingenting, vecklade bara ut pappersbiten och visade mig.
Först förstod jag ingenting. Sedan plötsligt gick det upp ett ljus för mig.
I min hand hade jag en karta över flitiga Filippas väska!
Kan ni tänka er så genialt! Hur många gånger letar man inte efter nåt alldeles särskilt i sin väska och hittar det inte förrän man har vänt upp och ner på hela innehållet.
Flitiga Filippa har aldrig mera det problemet efter att hon kom på att göra kartan.
Men varför så hemligt, Filippa?
Filippa sa fortfarande ingenting, hon bara tittade på mig med sin utforskande blick och stack sedan en papperslapp i min hand innan hon klev bort från under granen och var försvunnen.
Jag tittade på lappen. Där stod:
" viktigt!
Viktigt möte. Kom. Ta med en vän.
I morgon. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar