-Håppan!!! Är det verkligen du?! Var har du hållit hus? Ordkonsttrollet stod vid sin lilla hemdörr hon nyss öppnat och verkade inte tro sina ögon.
-Jag har väl varit på väg hela tiden.
-Jamen var?! Jag har inte sett skymten av dig på tid och evighet!! Jag trodde du var borttappad.
-Ja, det trodde jag med, allra först, men sen insåg jag att jag nog hela tiden är någonstans så länge jag ännu håppar och kan tänka.
-Vad menar du Håppan? Har du lärt dig ett nytt språk?
- Nej Ordkonsttrollet. Lyssna nu! När jag var borta, så fanns jag borta. Ja, för mitt bortavarande lämnade hela tiden spår efter mig. Det kunde vara frågan om ett bananskal till en banan jag ätit eller en flaskpost jag skickat iväg eller nåt jag sagt som fick den jag talat med att skratta, fundera eller berätta det vidare.
-Men betyder det då att du är hemma var du än är?
-Ja, Ordkonsttrollet! Och nu är hemma för mig här hos dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar