Den ljumma natten med lysmasken i kråkrissnåret.
Berget som ännu strålar värme.
Smaken av ett blåbär i munnen.
En len vind som litet försiktigt kammar ögonfransarna.
När man står stilla och försöker andas så tyst att man inte
själv ens hör sin andning.
Tyst även i tanken.
Just då hörs en KNALL!!!
Och så är allt det stilla som bortblåst och man springer
undan vinden och ösregnet som följer en stick i häl.
Kanske blir man dyblöt, kanske hinner man in under skydd....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar