Det sa Kuckeli-kuu just innan allting började. Linsbrådan hade suttit blickstilla och
bara tyst sugit på en tjär-pastill. Det smakade hemtrevligt, litet som olja eller båtmotor, tyckte han.
Linsbrådan drömde egentligen om att få vara med i ett av mina äventyr, men jag insåg nog att Linsbrådan var den rullande stenen. Jag hade aldrig sett något liknande eller någon som tänkte som han. Linsbrådan var liksom levande på ett eldigt sätt. Han liknade något mellan en liten pojke och en listig räv. Han var spinkig eller tanig. Han var otroligt snabb och kunde sällan sitta stilla i längre perioder.
Linsbrådan tänkte med en JA-skalle. Ingenting tycktes honom omöjligt eller motbjudande. Han var alltid med på noterna. Dessutom var han för det medta genomglad.
Men denna dag då Linsbrådan kom in i mitt liv var nog en mycket ovanlig dag. Just det att det var en så tidig morgon var redan ett undantag. Mina ögonfransar var nog ännu väldigt trassliga men Libsbrådan hade hört något annat med förutom kuckeli-kuu.
-Håppan, sa han, vi måste skynda oss. Vi har massor att uträtta!
Jag stod där som en fåntratt och undrade...vadå?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar