Kom! Skynda Håppan, ropade Linsbrådan medan han hakade fast sig vid halningsrepet till flaggstången. Håll i mig! Nu! Jag grabbade tag och blundade.
-Nu bär det iväg Håppan! Ropade Linsbrådan med överförtjust röst. Jag hörde bara hur det susade i mina öron , kände hur ögonfransarna fladdrade och krullade ihop sig. Luften hade plötsligt blivit väldigt fuktig!
-Håppan! Öppna ögonen vetja! Vi flyger ju! Skrek Linsbrådan.
Jag öppnade mina ögon, men såg absolut ingenting .
-Var är vi nånstans?! Ropade jag tillbaka.
-I molnet! Fick jag till svar.
-Men nu ska vi landa, skrek Linsbrådan. I det samma fick jag se hur det ur hans fötter växte ut någonting som liknade taggar.
-Vad händer med dig?! Skrek jag och pekade på fötterna.
-Det är mina landningsbråddar, sa Linsbrådan innan han störtdök ut ur molnet. Jag stirrade med fasa och skräck på honom i två sekunder innan jag åter blundade....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar