Skrottmojsan sträckte på sig så att det knakade. Sedan började han skråla som en operadiva;
"Du sköna mooorgooon!!!
Du är så käääär,
Min kära Håppan, nu är du häääär!!!
(här hoppade hjärtat upp i halsgropen, jag var avslöjad)
Kom in i grottaaaan, så får du se,
min lilla hemliiigheeet!!!!
Sedan vände han på klacken och försvann in i grottan igen.
Det blev alldeles tyst. Jag satt fortfarande blickstilla. Då hördes det en ekande röst sim kom farande utifrån grottan ;
-Håppaaan, KOM!!!
Mina ögonfransar frös till is. Skrottmojsan ville att jag skulle komma....månne jag skulle våga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar