Vinden tittade på mig med exalterad blick
allt stod stilla, det gav mig en kick.
Plötsligt kände jag mig så modig och käck,
jag visade vinden tungan och vände den min häck.
Sedan såg jag stint in i Kapten Enögas enda pupill,
och skrek vilt: "- Nu gäller det, ge vinden vad den vill!"
Sedan gick allt så fort att jag nästan inte hann blinka,
innan jag farväl till en mojnad och blidkad vind fick vinka.
Kapten Enöga gjorde sorti med sitt patrask,
släppte mig loss och försvann i all hast.
Vinden klädde sig åter i sin saltstänksskrud,
en nöjd och lycklig brud,
som äntligen gick att möta sin älskade Molniga Dude.
Bröllopsfesten varade i dagarna "tri".
och jag var åter fri!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar