Igår fick jag se ett gäng pirater, vrakplundrare och
sjöbusar.
Jag hade håppat hela dagen, glad som kon i hagen
då jag plötsligt hörde ett rojsigt ljud.
Det lät som en spöksonat eller som nån som gnäller efter mat...
Jag blev på min vakt, och stelnade till.
Det var då det började lukta rutten sill, och så såg jag dem komma på rad.
Någon haltade, någon släpade sig fram
någon skålade i dram.
Jag gjorde mig smal som ett grässtrå och vajade i vind,
då fick jag se kaptenen med tatuerad kompassros på kind.
Han stannade upp
och jag såg honom vädra i luften som en hund.
Det ilade i min kropp och jag stelnade till,
för kapten Enöga hade fäst sin blick i mig som en sigill.
- En förrädare! han skrek.
Snart i väldig hast, tillfångatogs jag, och blev bunden fast.
Tio knutar, elva knopar och en rosett senare,
jag ynkligt gnällde: - Hjälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar