I går kväll var jag och Håppelin och Ordkonstrollet på en promenad i Sångskogen.
Det var härligt! Jag var så uppskruvad av att ha min kära Håppelin och min bästa vän
Ordkonstrollet på var sin sida om mig så promenaden var nog mera en håppenad för min del.
Men vad gör det när man är så lycklig som en gul banan inombords!
Men Sångskogen är så magisk! Det bara sjuder av liv, toner och stämmor ur alla buskar, från bergsskrevor och ur trädkronorna. Det lät som om tusen blåklockor skulle ha pinglat till i en ljuv sommarvind och som om mossan skulle ha blåst ur sig mjuka hymner för varje steg vi tog när vi vandrade över den. Och mellan träden kom en svag melodi smygande. Någonstans långt, långt borta gick ett skyggt skogsrå och sjöng in sommaren.....
Stämningen var som en rosenrubin, som ett sagoslott.... Drömmande...
En lycko-njutning för själ och kropp....och jag bara måste ta ett Håpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar