När jag vaknade upp befann jag mig i ett rum med alla möjliga underbara saker som mjuka dynor, vackra tavlor, gamla mässingskandelabrar och ett stående bord med en massa underbart att stoppa i sig. Som t.ex. seg kola och underbara bullar.Längst bak i rummet litet i skuggan av en enorm krukväxt stod någonting på en piedestal med ett mörkt skynke överdraget. Det såg ut som en fågelbur. Jag kunde ju förstås inte hålla mina fingrar i styr och drog bort skynket. Gissa om jag blev förvånad. Inne i fågelburen inlåst satt inte en kanariefågel eller papegoja utan MINA RÖDA SKOR!
I samma stund steg någon in i rummet. Jag vände mig om och vem fick jag se?!
Jo, Uno Underbar!
Uno är underbar, han har en alldeles speciell förmåga att få människor på gott humör. Och alla älskade Uno för att han var just så som han var, sig själv.
Men nu hade han ett problem och därför hade han hämtat mig.
Han pekade på de röda skorna.
-De där....hemska kannibalskorna....jag vet inte vad jag skall ta mig till. De tycker inte om mig....hur gör an om någon inte tycker om en?