Oj spöklika råttor och dammvippor!
Jag hittade ett skelett i en garderob när jag irrade mig in på en gammal skolvind. Han grinade snett med stora gluggar. Det fattades minst fem tänder i hans mun....men...det hindrade inte skelettet att inleda en diskussion med mig.
Jag tror att jag aldrig blivit så skraj som när han plötsligt viskade ut i luften:
-Är du rädd för spööööken?
Jag lovar att jag skulle ha rusat ut från vinden och aldrig mera ens vågat mig in hela skolan om inte Kalle, som skellettet hette, hade hindrat mig.
För till följande han sade var:
-Hjälp mig! Jag är så rädd för spööken! Därför gömmer jag mig här i garderoben.
- Finns det spöken?! frågade jag mycket nyfiket.
Kalle flinade litet snett och ryckte på sina sneda axlar. Han hängde i någon slags ställning som gått sönder. Det gjorde att han stod snett.
I det samma hördes ett flåsande ljud bakom oss.
Mina fötter darrade så att mina klackar gjorde trumljud mot golvet.
Kalle drog snabbt som blixten fast dörren till garderoben. Där stod jag ensam och utelämnad.
Jag blundade och föreställde mig som en fluga i taket....... och det funkade!
Härifrån hade jag god utsikt över vad som hände därnere på vinden.
Det var ganska dunkelt så jag kunde inte urskilja tydligt vad eller vem det var. Så här såg det ut:
- en lång svans med tofs
-sju fötter
- stora öron
-lukt som från ett havsbotten
Fyra ledtrådar. Vad tror du att det var?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar