Idag har jag funderat mycket. Jag vet inte riktigt varför det blev så för när jag vaknade var jag allt annat än fundersam, jag hade bara en enda kristallklar tanke i mitt huvud. Men sen gjorde jag något...blinkade jag en gång eller rynkade jag min näsa...och så var min kristalltanke spårlöst försvunnen. Jag försökte blinka igen och rynka på min näsa igen för att den skulle komma tillbaka, men icke sa Nicke. Då försökte jag med att trippa på tå, rulla på golvet, flämta som en hund, rulla med ögonen, kackla som en höna och till sist i ren desperation kasta mig raklång på golvet och skrika....men ingenting hjälpte.
Då gick jag ut.
Frisk luft hjälper mot allt, sa min mamma alltid. Så jag gick och gick och gick. Och så småningom började trycket lätta och jag slappnade av och kunde börja njuta av min promenad. Jag började se mig omkring och märkte till min förvåning att jag gick på MÅNEN! Och då fick jag minsann något nytt att fundera på, nämligen var stigen tillbaka till jorden flög omkring....och på den vägen har det fortsatt hela dagen. Ibland har jag flugit högt ibland lågt men sällan har mina hjärnceller fått en sådan gymnastik som idag. Jag tror att jag har funderat mig själv ut och in och in i en fälla. Men min kristalltanke har jag inte sett skymten av.....som tur var hittade jag en röd tråd som fladdrade omkring. Jag grabbade tag i tråden och kom slutligen tillbaka hem ledsagad av den. Hem, ljuva hem! Säng, mjuka sän. Här kommer Håppan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar