Idag har det varit en strålande dag i Trollskogen. Solsken och månsken och en massa stjärnglitter. Jag tog mig en promenad till Djupa skogens mittpunkt. Det är en öppen glänta som står mitt i Trollskogen. Mitt i gläntan står en gammal ek som var det allra första trädet i Trollskogen. Jag satte mig under trädet och lutade mig mot stammen. Ibland om trädet är på humör kan det berätta en saga eller sjunga en sång, men idag var eken tyst. Den sa inte ett knyst.
Eller.....vad var det för ljud?
Ett svagt surrande ljud hördes uppifrån trädet. Jag steg upp för att kolla var ljudet kom ifrån då jag såg katten. En kolsvart katt som satt på en gren och spann. Den stirrade tillbaka med en intensiv blick utan att blinka, så steg den upp och klättrade ner och satte sig bredvid mig. Den hade slutat spinna. Den tittade mot mig och sa.
-Håppan, det bästa med Trollskogen är friheten. Du kan komma och gå hur du vill och när du själv väljer. Du är alltid välkommen. Sedan strök den sig mot mina ben och var försvunnen. Jag log. Jag log med hela mig, ända från hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar