Plötsligt, när jag stod där ute på sommarängen mellan Fröken Fräcknerska och
Herr Nilblå med mina tåspetsar på helspänn och mina ögonfransar
uppböjda på radiofrekvens känselspröt, hördes där ur intet ett...
... - Men....
En litet försiktig och ursäktande röst som kom....varifrån???
Herr Nilblå knep ihop sina smala läppar så de blev som ett streck
och såg sig omkring. Fröken Fräcknerska suckade och blundade hårt...
Jag, Håppan, däremot öppnade alla mina sinnen på helspänn.
Det var tyst.
Det förblev tyst. ( jag tror att vi alla tre höll andan)
Sedan frågade vi alla i munnen på varandra:
- Hörde ni?! Vem var det?!
Tystnaden fortskred.
Snart var det som att tystnaden skrek runt omkring oss.
Jag tog ett steg.
Herr Nilblå tog ett steg.
Fröken Fräcknerska öppnade sina ögon.
Då!
Skrek någonting:
- STOP!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar