Igen är det sen natt innan jag hinner rapportera dagen som gick åt dig. Jag och Flygar-Felix är som sagt på resa. För tillfället skriver jag i månskens ljus sittande på Flygar-Frlux rygg. Vi befinner oss någonstans ute i världsalltet . Det är inte så viktigt var, huvudsaken att vi är på väg igen, vidare!
Men för att återgå till dagen som varit...
Vi var gäster hos Velia-Ofelia på Ön för den som söker. Vi hade fått en ledtråd och var på genom slottet till vishetens källa. Inne i det första rum vi steg in i efter 357 trappsteg neråt för en vindlande spiraltrappa hittade vi ett uppdukat frukostbord som för ett helt kompani. Där fick vi öra oss mätta på allt mellan färsk frukt, grillad halloumi och nygräddat bröd. Gudomligt!
Medan vi åt satt vi båda ganska fundersamma och tänkte på FRÅGAN....
Vi var ju två! Hur skulle vi kunna komma fram till EN fråga?
Till slut blev vi väldigt nyfikna båda två. Vi var dessutom litet dåsiga och skruttiga efter all god mat. Vi tänkte att vi kommit på något bra, äntligen!
Snart var vi djupt nere i jorden under slottet i de djupa valven. Våra fotsteg ekade och luften var fuktig och doftade jord.
Då såg vi där framme ett silvrigt sken!
Vishetens källa!
Tänk!
Vi var nog väldigt vördnadsfulla när vi ställde oss på randen tull källan och ställde vår fråga:
"Varför får man fråga bara en fråga?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar