dagarna visslar förbi när man är på flyg och fläng. Nu är vi redan uppe i tionde resdagen som blir dagen för vår hemkomst. Sitter i skrivande stund på Flygar-Felix rygg och har svårt för att sitta stilla för snart kommer jag hem till mun Håppelin och får överösa henne med alla våra äventyr!
Men det har gått tre dagar sedan jag sist rapporterade... Och det har hänt ett och annat kan jag säga!
Efter Blåbärsnisses ö fick vi äntligen se MÄSTER! Han satt plötsligt på ett moln och dinglade med benen när vi flög förbi. Vi skulle aldrig ha lagt mörke till honom om han inte hade ropat till oss. Han var som ett solsken, ett moln och ett regn och en regnbåge i en och samma person. Väldigt exotisk. Dessutom hade han en röd väska runt axeln som glittrade hemlighetsfullt.
Vi landade i molnet bredvid MÄSTER.
- Håppan och Flygar-Felix! Jag har hållit utkik efter er! Kom och titta vem som landade litet före er!
Han visade in oss i en molnig skog med små gula och röda lyktor här och där som lyste för att visa oss väg. Snart såg jag en skugga framför oss. Jag kisade för att försöka se bättre, men så hörde jag en bekant röst:
-Håppan!
Och där stod Ordkonsttrollet!!!! Livslevande framför mig! Jag blev så glad att jag slog en volt i luften innan jag hoppade i famnen på henne. Vi kramades länge, länge och så presenterade jag Flygar-Felix som också fick en kram.
Men nu harklade sig MÄSTER och såg så finurlig och hemlighetsfull ut att jag nästan tänkte spricka av nyfikenhet. Han sa:
- Kära ni! Här i min väska har jag ett brev åt var och en av er. Vi kan kalla det för en vägvisare eller en uppmuntrande puff i rätt riktning, ett litet tips eller ett gott råd... MEN.... Brevet får ni öppna först när ni är hemma igen.
Han delade ut tre skimrande kuvert åt oss. Flygar-Felix fick ett lila, Ordkonsttrollet ett orange och jag själv ett guldigt gult.
Sedan fortsatte han:
-Men nu ska vi alla på kalas till molniga Molly. Hon firar för allt som kan firas för och bjuder på molnglass i sitt molnslott! Kom så går vi!
Där firade vi i dagarna tre. Ordkonstrollet stannade ännu för några festdagar och skulle sedan ta en molntaxi hem. Vi vinkade farväl till henne, MÄSTER, Molniga Molly och alla andra festprissar. Sedan satte mig på Flygar-Felix rygg och färden hemåt var ett faktum, men det gjorde ingenting för inne i min klacksko brände det guldigt gula brevet och påminde om sin existens...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar